I dag är det "Värnlösa Barns Dag". Låter inte som någon kulfirardag...och det är det inte heller. Tänker på alla barn utan skydd här och i hela världen. Barn utan skydd emot svält, sjukdomar, krig, fy/mentala/religiösa övergrepp, sexhandel, organhandel osv. Världen är grym och grymmast är den mot de som inte kan försvara sig eller har någon röst. Ur barnperspektiv, oförlåtligt. Så många barn som har trauma pga av vuxnas makt. Det gör ont i hjärtat att tänka på.
Övrigt. En liten slutsummering av de sista dagarna.
26/12
Annandag jul blev en lugn dag. Skottade nästan 1 timme. Högarna blir allt högre. Börjar undra vart allt ska ta vägen. Har snart förbrukat alla små områden där det går att ´lassa av´. Är dessutom innerligt trött på detta (nästan) dagliga skottandet. En del med den stora snövaggan och den andra med snöspaden. Känns ändlöst. Har snart min månad till ända och det ska bli riktigt skönt. Mina axlar och rygg tackar för sig och vill ha vila. Det är tillräckligt med lyft på jobbet och det känns bara med det. Det har hängt som ett ok var dag. Måste göras först innan..... När jag kommit hem har jag bara ställt in väskan och ev varor innanför dörren och satt i gång. Ibland har jag även fått tagit ett småsent kvällsvarv då mer snö fyllt på. Man får ta efter snöplog och det är extra hårt och tungt. Sophämtningen kräver uppskottat, ingen snö på kärlen och sandat. Problemet är att man inte är hemma dygnet om och kan skotta om det kommer mer från ovan. Annars är det bred väg på ca högst 10 m mellan tunnplats och väg......ändå har de skitit i att ta våra sopor flera gånger. Vi har uppfyllt våra förpliktelser.....men man kanske måste stå på plats, själv dra fram kärlet och hjälpa till att tömma? Lite uppretad har jag och grannar blivit på deras nonchalanta sätt. Vi betalar och lite extra för de metrarna samt har skottat och sett till det. Kommer hem o det sitter en bunt lappar instuckna i ett kärl om deras krav.....som vi uppfyllt (t o m mer än andra när jag jämför). Har även dragit ut kärlen så att de lätt ska gå att få tag i (på morgonen). Står att de ska meddela sig om det är något....som de inte har. Vi vet inte vad mer vi kan göra....än att tömma kärlen i bilen själva? Djäkligt dålig stil. (Men det hände inte i sönd utan i torsdags. Vi grannar pratade om det i torsdags...om vad att göra. De hade stängt igen kontoret tidigt på dagen och gick inte att nå.....naturligtvis). I övrigt lite städning och bet av räkningar, svar på mail osv.
26/12
Måndag.
Jobbardag och sista (?) dagen i mottagningsköket. Rensade och städade ut mina grejer samt dokumenterade årets matsedlar samt beställningar. Städade upp allt så jag gör ett fint överlämnande. Var inte så många barn så tid fanns för det. Hälsade på min avd och pratade med mina kollegor där (de som var där). Känns bra när jag pratar med dom och är där, men känns nervöst när jag är hemma. Tvivlen på sig själv sätter åt och att man inte ska räcka till, accepteras (vuxna, barn, föräldrar osv), klara att hämta ny info och andra rutiner (tex att allt ska göras på data och olika program.....som de själva tycker är svårt o jobbigt). Men jag tänker försöka och att göra mitt bästa, så gott som jag kan.....mer kan ingen göra.
När jag kom hem blev det ett skottarvarav, i vanlig ordning. Fixade till sopkärlen igen. (Får se om de kommer. Erik vår ordförande ringde och sa till.....De kom men låtsades att de tömt...som de inte hade. Vi skulle få bet en extra avg!! ...fast de skitit i det flera gånger!! Faan!) Blev kallt. Kylan har satt till en del och fingrarna blir efter ett tag som små stela pinnar, men själv blir man varm. Matade mig själv med de sista julresterna. Bara skinkan kvar. Blir bra till goda skinkmackor ett tag till. Fina fåglar i trädgården som matade sig slut på solrosfröna. De går åt mer solrosfrö än viltblandning. De behöver vad de kan få de små stackars dunbollarna.
28/12
Tisdag.
I dag har jag kompledigt. Ska jobba heldag planeringsdagen och tar ut halva tiden i förskott nu.....sedan blir det inget. Har fortfarande tid över (på min plustid = extra tid över ord) men den får jag ta längre fram. Kommer att bli tid eftersom jag inte har någon planeringstid i min arbetstid. I dag bestämde jag mig för en långmorgon. Ligga och dra mig....bara för att man kan och för att jag har varit trött o seg på sistone. Hann bara in i duschen så ringde det på dörren. Hann aldrig och var lönlöst. Innan man hunnit få på sig badrocken och trippat ner dyblöt...med våta fotavtryck efter sig...fanns det ingen vid dörren. Tänkte....att är det viktigt kommer väl figur x tillbaka. Gick igenom lite papper, ekonomi och annat. Sådant som oftast blir liggande. Fick SMS att mina nya (Nr 2) glasögon var klara. Ska åka till staden i morgon (om det inte blir busväder) och hämta dom. Blir snuskigt dyra glasögon pga stölden. Får betala 1,500:- i självrisk. Surt, när somliga inte kan låta bli andras saker. Hörde att det gått en "stöldvåg" där (Maxi) under den tiden....så jag var väl inte ensam. Trist, de pengarna hade behövts till annat.....mycket annat. I dag har jag inte skottat...känns nästan lyxigt. Bra för mina axlar är ömma och småvärker + rygg. De behöver vilan.
Hanna ringde o kollade barnvakt. Börjar samma som min vecka på jobbet (avd). Kommer att bli snävare och svårare att få ihop det nu. Dels för att tiden är lite utökad och för att tiderna ligger på andra ställen (från morgon till em). Tur att det inte är oftare med de snäva tiderna. Måste erkänna att det känns mer nu när man inte är 30 längre. Har ju inte heller samma förmåga att ladda om som tidigare, dels pga av att man blir äldre men mycket pga den tidigare sjukdomen. Kan aldrig mer bli som tidigare och det måste jag inse. När jag är trött så är jag och då finns det inget mer....samtidigt som det tar mycket längre tid att återhämta sig. Det är ganska enerverande emallanåt, men man måste lära sig leva efter det. Såg ett bra program idag om en kvinna som helat (o helar) sig själv med att ro (oftast varje dag), i skärgården...mellan fastland och några öar. Hon hade blivit utbränd och det var hennes väg att hitta tillbaka till sig själv....och livet. Tror nog att det som var hennes ´arbete´var dag. Kände med henne och förstod henne precis. Kunde gjort precis detsamma och det skulle ha passat mig lika fint. Modigt att berätta och att sedan ge ut en bok = "Roddkraft". Ska se om jag kan hitta den. För mig har vatten/sjö/hav en lugnande effekt också...och en frihetskänsla. Miljön är helande. tror att många människor kan hämta kraft, laga sig eller finna ro i naturens element. Sedan beror det på möjligheterna. Tror också på trädgården som en "lagande" miljö. Har hört så många vittnesdokumentationer om det och kan själv bekräfta. Tyvärr rinner möjligheterna ut pga av att "ingen numera är sjik" enl det nya regelverket. Det finns liksom inga sjukdomar längre och du får inte möjligheten att hämta kraft eller ta vara på det som är kvar. Vissa människor har förbrukat sitt kapital och är sköra som tunnt porslin. Vi måste värna dom och ge dom utrymme.....acceptera att de också måste/bör få finnas. Det är ett handikapp och gör dagen svår nog. Tyvärr så gäller bara pappret på din egen kommande död som underlag för sjukskrivning/entledigande....säger även läkarna. Vårt samhälle blir allt kallare. Har svårt att förstå detta när samtidigt en mycket stor del unga går arbetslösa?! Är det inte viktigare att satsa på den kommande generationen än att piska och tvinga (svårt) sjuka/orkelösa människor? Har svårt att förstå detta. Betalar av min skatt för att alla sjuka (oavsett ålder), barn och gamla ska få värdig och nödvändig hjälp (ja, alla åldrar). Har inget problem med det. Det är avund i botten hos dom som blir upprörda/aggressiva. En dag kan det bli en av dom. Tidens tempo och krav skördar offer. Tänker på att det tex är sällan någon jobbar 75% när barnen är små och att de kommer allt tidigare nu....redan vid 1 års ålder (mot 1,5 tidigare). Heltidsjobb, karriär/kravfyllda jobb, hemarbete, barn, förskola/skola, barnaktiviteter osv skall hinnas med.....egentiden försvinner och gränsen mellan fritid arbete blir allt mer otydligare. Människan är i ständig stress. Somliga klarar det medan andra sakta el snabbt bryts ner. Evolutionen har inte gjort oss mycket annorlunda än tidigare men vår miljö har snabbt/starkt förändrats. Man får inte glömma hur utsatta våra barn blir....trots att de inte har någon röst. Det kommer att visa sig alltmer. Vi befinner oss just nu i en bubbla..... Detta var en tankevåg....
Skall relaxa lite framför rutan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar