Äntligen fredag. Har varit en mycket turbulent vecka. Känner mig dränerad, främst mentalt. Det har verkligen varit ett av de svåra passen i livet att klara av. Trots allt man har genomgått, genomgår (och kommer att) tror jag att jag har en chans denna gång.....och för egen maskin. Blev/är förvånad över min egen kapacitet. Trodde verkligen jag skulle få ett breakdown eller en mental härdsmälta. Gudarna ska veta att det var mycket nära. Blev tvungen att sluta mig ett tag för att skydda mig själv. Samlade ihop mig mycket tack vare en vaken och emotionell kollega samt bekräftelse från ev nya kollegor. Tack ni underbara, detta skall aldrig glömmas. Tyckte ett tag att ni hade änglavingar.
Kan bara säga att "modell utfrysning" är bland det värsta en människa kan råka ut för (om vi frånser krig och livshotande sjukdomar). "Utfrysning" kan vara livshotande för en ung, mjuk och sårbar själ. Tänker generellt på alla utsatta människor men mest på de unga. De som inte har redskap, kan sluta/skydda sig eller har en erfaren själ (som kan stänga till lite och förstå de underliggande skälen). Men, ur det svarta kom det en person som såg vad som var på gång och ville hjälpa. De var så underbart. Som tusen lysande ljus i mörkret. Efter ett samtal med en ev kommande kollega (när jag var så samlad att jag kunde) vände det hela. Nej, inte så att de som utåtagerat bad om ursäkt eller fattade skadan utan med de som hade insikt. Det är sådana människor som som håller balansen, som gör att vågskålen väger jämt. Jag Tackar er alla, kända som okända!
Håller på att laga mig, samla ihop sköra, skadade och dränerade bitar. De skall syresättas och vila. Erfarenhetskontoret har fått flera sidor och veka livet ytterligare ett ärr. Men jag lever...på båda sidor. Man får inte glömma att vi är som två halvor som ska ha balans och harmoni. Det fysiska livet jämte det ps/mentala. Psykosoma. Det ena lever inte utan det andra och utan dem båda vore vi inte en (hel) människa. I dag, fredag, känns det lite hoppfullare...även om resan ännu inte är avslutad. Jag har rest mig ur askan och förstått de underliggande faktorerna..till stor del. Jag ska försöka reda i det och göra något bra av det. Planen är på G. En massa olösta konflikter ( som jag inte är del i ) måste upp till ytan. Risken är stor att det annars ligger och pyser och ventilen kan riktas åt fel håll. Skall redogöra för allt detta och söka någon slags lösning.....först för de det berör och i andra hand för mig själv. Det kan ogillas men det kan också lätta trycket och ställa fokus där det hör hemma. Det är iaf min analys och reflektion. Hoppas det kommer ut något bra av det och att min "nystart" (tillb i min ´hemvist´) kan leda framåt och till ljusare tider. Upp ur avloppsdiket.
Glasögontråket består. Kollade med försäkringsbolaget och självrisken var väldigt hög. Gjorde bort mig då jag glömde räkna in min förinbetalning på 2000:- kr. Summan blev helt annorlunda och försäkringen kommer trots allt till hjälp. Som det är med försäkringsbolag så är det en lång resa till mål. Vet inte i dagsläget om jag ska utnyttja den (vilket betyder polisanmälan + bet allt i förskott) och betala hela kalaset eller ta det i månadsdoser? Jag som hatar avbetalningar. Men, "what to do" när man inte har gränslöst med pengar? Blir det nya ska de vaktas med kobrablick och giftgadd. "Yes vare well, heaven and hell". Känns som ett andraproblem med tanke på det ovannämda.
Men ändå......nästan en utlandsresa....supersnyft.
Nu ska jag belöna mig med lite hibiskuste från Egypten. Är godissugen men har inget hemma, suck (men bra = inga fetkallisar). Låta huvudvärken passera (stressen som tågar ut, antar jag). Ta ett "happy moment" i soffan med boken i lurvpläden. "Chilla ner", helt enkelt.
Har bara en önskan (förutom de nämda ovan).....Snälla tomten, glöm inte mig!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar