I dag är jag både och....både ledsen och glad. Glad för att min dotter äe hemma och välbehållen. Glad för att vi kommer att ha massor att prata om ang Egypten. Eftersom jag är intresserad av fornegyptisk tid så kan hon berätta en del (efter att ha varit i Kairos museum...för artefakter då och sett pyramiderna, sfinxen, hört guidens referat mm). Hoppas att jag kommer dit en dag. Ledsen över att ha förlorat mina nyinköpta glasögon (del i att jag inte kunde åka till Egyten, också). Känns typ acid i magen och ledset hundhuvud.
Åkte i går in för att göra den sista handlingen, mao sista delen av köpet för julklappar. Tvekade ett tag pga av hala vägar och stark blåst. Gick bra in och de flesta kör ganska försiktigt. Var inga större köer och jag hittade det jag tänkt. Var så glad och nöjd över mitt beslut och att det gått så bra. Skulle bara ordna till grejerna i min väska (lite större modell) och ta fram mina glasögon (för mörkerkörning). Lade dom brevid mig precis på en bänk där jag satt. Gick sen för att köra hem, nöjd och belåten. När jag kört en bit tänker jag på glasögonen och ska ta fram dom. De finns inte! Kollar igenom allt ytterligare en gång...centimeterkoll....No, Nix; Nada!! Mina alldeles nya fina (dyra) Vougebrickor. Katastrof!! Ringde direkt till alla = ALLA butiker i centret för att höra om de fått in några. Nej på alla ställen. Åkte in i dag för att dubbelkolla om de fått in dem. Frågade alla, tom diskare och städare (som i sin tur var snälla och frågade sina kollegor), butiksbiträden...alla, tout, all....men nej och åter nej. Känner att jag vill gråta. Hade knappt hunnit ha dom. Säger som flera jag pratat med i dag.....vem kan ha nytta av mina personliga (min skärpa o ett lätt synfel) glasögon?? Who?? Lockade det eftersom det var Vouge? Men, ändå. Nu tror jag inte att alla är så ärliga men bättre stöldgods måste väl finnas? Sista chansen och mest otroliga finns kvar...polisen. Tror knappt någon gör sig besväret att åka till polisen när man kan lämna in dom i varuhuset, men då har jag gjort allt. Är så ledsen för det. Förbannad på mig själv att jag inte väntade tills jag satt i bilen. Kan också vara så att ngn som satt intill kan ha snappat dom i farten. Man tänker inte på alla som passerar när man sitter där. Har aldrig förlagt några glasögon, nycklar, plånbok eller annat hittills. Det var alltigenom en sådan bra dag men slutade så bittert. Blev förbannat dyr resa, om man ser det så. Ska kolla min försäkring och se om det finns en chans. Troligen inte, för när man behöver dom brukar det vara en massa om och men så att det slutligen inte alls går. Däremot brukar de vara fantastiska när man tecknar dom. Får jag ersättning ska jag inte byta, om inte ska jag fundera på det. Please, försäkringsbolag, ni som håvar in så mycket slantar var lite jultomte....tänk på mig som liten är och har smal plånbok. Det är ju i alla fall snart jul. Please.....!
Träffade min dotter efter hemkomsten idag. Hon följde med och var spårhundsdektektiv. Snällt! Vi pratade mycket om Egypten och alla härligheter hon sett och varit med om. Hade kanske varit bättre och tagit resan ist för nya glasögon (x 2). Då hade man värmt sig och sett allt man läst om. Har läst en del om det forna Egypten. Ingen förlust utan bara sköna underbara saker för ögon, hjärtat, själen och minnet. Suck (oootroligt lång). Visade en massa roliga och fina saker som hon köpt. Bra priser. Fick presenter. Hibiskus té i megapåse (riktigt te). En jättefin flakong och papyrusmålning. Jättefint! Det fick trösta lite då. (Men känner hur ledsen jag är inuti). Vi får prata mer om alla spännande möten och upplevelser senare. Ska bli väldigt intressant!
I dag fick jag ett erbjudande av min nye chef. Vill gärna ha in mig som pedagog, igen. Skall jobba med den mindre barnen (en önskan som jag gärna har, eftersom jag tycker så mycket om det). Blev ganska hastigt på och betänketiden var inte lång. Nu har jag redan sagt ja, men annars hade jag inte haft särskilt lång tid. Vet att jag gillar dom som jobbar där (och fick en kram och "vad roligt att du kommer till oss" i dag. Kändes väldigt skönt!). Hoppas att det blir bra. Blir mycket att sätta sig in i, på en gång. Jag hoppas också...därmed....att jag är på väg upp ur avfallsdiket och till ett mera normalt liv (gemfört med tidigare). Har varit alltför mycket deprimerande saker de senaste åren (inte mänader, veckor eller dagar....utan år). Har överbetalt min del för förra, detta och ev kommande liv....känns det som. Vore det inte för glasögonen, skulle jag vara mycket gladare.
Får se hur det går vartefter..........
"May The Force Be With You"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar