skip to main |
skip to sidebar
Onsdag.....
I dag har vi blivit bjudna på julbord, Hanna, småklimparna, Andreas och jag av snällepelle. Säger som min dotter..."han är unikt snäll". Buspalle som Embla säger.
Vi åkte till Getå Turisthotell, som varmt rekommenderas. uppfarten av levande ljus i gnistrande snö var hänförande.Fint belyst gårdplan med en extrabiglarge gran de grandiosa på planen...på rot ska tilläggas. Mycket trevligt inuti med flera rum bla möblerade i Carl-johan stil. Kändes inte "hotelligt" utan mer som ett pensionat med anor. Nu har detta ´hus´anor med själve broder nobel som tidigare ägare. Han satte nog status på själva stället med renovering, utbyggnad och trädgård.
Mycket god och vällagad mat som var upplagd i lagom stora portioner. Stora ser efter en stund bara geggiga och oaptitliga ut.Vi var några sällskap så det kändes aldrig trångt men gemytligt ist. Jag gillar kallskuret och jag fick av allt som är synnerligen smarrigt. Och alla dessa goda desserter sen! Holy Moses, så superdupergott! Jag var så mätt så jag nästan mådde illa. Blev inte hungrig dagen efter heller. Vänlig personal och på slutet fick vi lite historik av själve ägaren.
Vi satt därinne och såg snön gnistra, levande ljus, fin belysning och trivsam möblering...mmmm, vilket julbord. Kommer att gå till minnesbanken på minneskortet/moderkortet.
Vi säger alla...Tack snälle Pelle!!!!
"May The Force Be With You"
Lördag.
Vaknade upp efter en lite "stökig" natt. Hade ont i huvudet i går, troligen ´utsläpp´av stress. Kom i säng alldeles för sent också. Hamnade på spotifysidan och surfade runt. Pga av huvudvärken var det skönt att lyssna på musik och försöka få ur stressen (som tidigare byggt upp under veckan). Var ut med katten en tidig vända (som alltid, nästan) men somnade inte om lika lätt som vanligt. Halvsov och ´vaknade´för tidigt. Kände en del stress kvar. Gick direkt ut och började skotta. Ett ymnigt snöfall pågick och fortsatte ett tag efter. Fick lite hjälp an min granne, snällt. Vi hjälper varandra ibland. Bra med goda grannar. Tog dock en stund p g a mängden. Snart svårt att veta vart man ska lägga den....redan. Många månader kvar. Ska denna vinter bli ännu värre, som det spås? I gonna be mad. Är ingen stor vinterälskare och snön räcker sedan länge tillbaka. Bara så det täcker över jul och nyår, sen väck och vår.......om man fick önska då. Blev i alla fall ett motionspass. Känner att det försvunnit några kilon av den stress som blev samt dagliga skottrundor, på runt en timma. Har landat lite mer i dag. Konstigt som för det mesta med mig......är ganska lugn då något händer men efteråt kommer reaktionen. Bra när det händer men jobbigt sedan. Hände ju lite bra saker på fredagen så avslutet blev lite mer positivt. Kände en värme från mina blivande (?) kollegor och ett fint tänk, men varför kära ni....så sent? Tidspress, tankeflykt eller väntan? Beror kanske lite på att jag inte är van att göra så eller att ´vi´(tid arb platser) haft ett annat förhållningssätt? Där har man ganska omedelbart efter ett ´tillkännagörande´ tagit kontakt med den nya personen och välkomnat den in. Det är något alla vinner på och befrämjar ett närande och gott samarbete. Man kan inte straffa någon som inte har med saken att göra utan adressera saker till rätt ställe. De tillkortakommanden/problem man råkat ut för tidigare eller senare får man göra upp med instiftaren/rätt person. Skall iaf till min chef och diskutera problemen. Hon behöver ta en stund och breafa olösta konflikter i huset. Ev kanske jag ska vänta en stund så att de kan ta till sig förändringen? Den kommer att komma förr eller senare iaf. Ny kökspersonal, mammaledighet slut är ex på omdaningar. Ska diskutera frågan och se om vi kan komma fram till en bra lösning. Inte min sak egntligen men lika bra att ta det nu än sen. Blir bättre social miljö för alla. Tänker på några personer som jag hedrar i mitt inre för "tanke genom hjärtat". De ska få veta det. Goda människor ska man vara rädd om och inte ta för givet. Man ska bekräfta dom....något som generellt görs för lite. Många människor har alldeles för lätt att klanka ner och alldeles för svårt att berömma. Varför? Avundsjuka, ogenerositet, maktsjuka, hierarkibenägenhet? Förstår inte riktigt det där och tycker att det visar en av våra mänskliga svagheter...dåliga sidor. Jag vet själv hur glad jag blir av lite respons, några snälla ord ller en klapp på axeln. Just därför...att jag upplever det, säger det mig att göra detsamma för andra. En självklarhet, en glädje och ska vara ärligt menat. Nog om detta nu...that´s it.
Har strukit upp hela höghuset tvätt. Skönt att lägga en rena och stukna lakan, handdukar och tröjor. Skulle ha bakat några kakor men saknade majzenamjöl. Får bli i morgon ist. Har nog bakat för flera månader framåt. Kan bara konstatera att baka är mycket roligare än att laga mat....för mig. Har stoppat i mig lite fynd ifrån frysen. Har inte haft någon större matlust på fjorton dagar men blev lite i dag. I går stoppade jag en påse med skumma tomtar i magen. Fick akut godisbehov och åt upp jultomtarna som skulle legat i skålen till jul. Hoppas att jag hittar nya. Det var så gott först, men när en hel tomtearmé låg därinne blev det lite too much. Dumheter som man gör ibland. Ansåg att jag fick dom som trösttomtar.
Ska läsa lite bok, gosa med kisse och slappa. Nice. Saknar bara någon trevlig person att ligga skavfötters med....pladdra lite o så. Är nog för rädd fortfarande. (Kostade alldeles för mycket, på alla sätt sist). Men man vet aldrig.....har ju fått en grodprins att pussa på. (Tack Maggan!). Over and out!
"May The Force Be With You"
Fredag......
Äntligen fredag. Har varit en mycket turbulent vecka. Känner mig dränerad, främst mentalt. Det har verkligen varit ett av de svåra passen i livet att klara av. Trots allt man har genomgått, genomgår (och kommer att) tror jag att jag har en chans denna gång.....och för egen maskin. Blev/är förvånad över min egen kapacitet. Trodde verkligen jag skulle få ett breakdown eller en mental härdsmälta. Gudarna ska veta att det var mycket nära. Blev tvungen att sluta mig ett tag för att skydda mig själv. Samlade ihop mig mycket tack vare en vaken och emotionell kollega samt bekräftelse från ev nya kollegor. Tack ni underbara, detta skall aldrig glömmas. Tyckte ett tag att ni hade änglavingar.
Kan bara säga att "modell utfrysning" är bland det värsta en människa kan råka ut för (om vi frånser krig och livshotande sjukdomar). "Utfrysning" kan vara livshotande för en ung, mjuk och sårbar själ. Tänker generellt på alla utsatta människor men mest på de unga. De som inte har redskap, kan sluta/skydda sig eller har en erfaren själ (som kan stänga till lite och förstå de underliggande skälen). Men, ur det svarta kom det en person som såg vad som var på gång och ville hjälpa. De var så underbart. Som tusen lysande ljus i mörkret. Efter ett samtal med en ev kommande kollega (när jag var så samlad att jag kunde) vände det hela. Nej, inte så att de som utåtagerat bad om ursäkt eller fattade skadan utan med de som hade insikt. Det är sådana människor som som håller balansen, som gör att vågskålen väger jämt. Jag Tackar er alla, kända som okända!
Håller på att laga mig, samla ihop sköra, skadade och dränerade bitar. De skall syresättas och vila. Erfarenhetskontoret har fått flera sidor och veka livet ytterligare ett ärr. Men jag lever...på båda sidor. Man får inte glömma att vi är som två halvor som ska ha balans och harmoni. Det fysiska livet jämte det ps/mentala. Psykosoma. Det ena lever inte utan det andra och utan dem båda vore vi inte en (hel) människa. I dag, fredag, känns det lite hoppfullare...även om resan ännu inte är avslutad. Jag har rest mig ur askan och förstått de underliggande faktorerna..till stor del. Jag ska försöka reda i det och göra något bra av det. Planen är på G. En massa olösta konflikter ( som jag inte är del i ) måste upp till ytan. Risken är stor att det annars ligger och pyser och ventilen kan riktas åt fel håll. Skall redogöra för allt detta och söka någon slags lösning.....först för de det berör och i andra hand för mig själv. Det kan ogillas men det kan också lätta trycket och ställa fokus där det hör hemma. Det är iaf min analys och reflektion. Hoppas det kommer ut något bra av det och att min "nystart" (tillb i min ´hemvist´) kan leda framåt och till ljusare tider. Upp ur avloppsdiket.
Glasögontråket består. Kollade med försäkringsbolaget och självrisken var väldigt hög. Gjorde bort mig då jag glömde räkna in min förinbetalning på 2000:- kr. Summan blev helt annorlunda och försäkringen kommer trots allt till hjälp. Som det är med försäkringsbolag så är det en lång resa till mål. Vet inte i dagsläget om jag ska utnyttja den (vilket betyder polisanmälan + bet allt i förskott) och betala hela kalaset eller ta det i månadsdoser? Jag som hatar avbetalningar. Men, "what to do" när man inte har gränslöst med pengar? Blir det nya ska de vaktas med kobrablick och giftgadd. "Yes vare well, heaven and hell". Känns som ett andraproblem med tanke på det ovannämda.
Men ändå......nästan en utlandsresa....supersnyft.
Nu ska jag belöna mig med lite hibiskuste från Egypten. Är godissugen men har inget hemma, suck (men bra = inga fetkallisar). Låta huvudvärken passera (stressen som tågar ut, antar jag). Ta ett "happy moment" i soffan med boken i lurvpläden. "Chilla ner", helt enkelt.
Har bara en önskan (förutom de nämda ovan).....Snälla tomten, glöm inte mig!!
"May The Force Be With You"
Måndag.
Har haft en jobbig helg. Oro, besvikelse och ledsen mage. Oron planterar sig överallt, precis som besvikelser. De sätter sig i mage, ben, armar och inte minst huvudknoppen. Själen är som en upplöjd åker. Fåror kors och tvärs. Man funderar och funderar, vrider och vänder. Försöker förstå. Det är obegripliga. Hur man så grovt kunnat felläsa och är återigen lurad av sin egen naivism. Tron på det goda, den goda människan. Nu har jag lärt mig rejält (återigen?) att de i stort inte finns. Det går några änglar ibland oss människor och de är unika.
Befann mig i dag i ishelvetet. Utfrysning pågår....det man kan kalla för mobbning eller pennalism. Utfrysning är ett bra ord som bäst beskriver situationen. En liten scen utspelades framför min näsa. Jag förstod adressen, precis som det var menat. Försöker vara så nollställd som möjligt. Försöker också utföra mina arbetsuppgifter som de ska och inte kommentera något. Barnen om de kommer ska ha samma uppmärksamhet, de är totalt oskyldiga. Har själv upplevt samma situation som denna (med förändringar i arbetslag, kollegor som fått gå, minskad personalresurs. utbytta kollegor, själv få ta nnat jobb/avd pga att vik absolut inte ville vara på ngt annat ställe, schemaändringar osv.) Men aldrig utsatt någon för bestraffning. Aldrig själv och aldrig ngn i de arbetslag/frsk där jag tidigare jobbat. Detta är chockerande, inte minst för att det är en förskola.....ett ställe där man ska lära barn hur man beter sig! Förstår att de inte vill ha mig med all tydlighet i världen. De vill att allt ska vara som det brukar och blir ngn förändring ska det vara av det slag som de själva utverkat. Jag har trampat på välbevakat och inmutat revir....det skulle jag aldrig ha gjort (eller rättare sagt min chef som erbjöd mig jobb). Fortfarande efter snart 1 vecka har inte 2 av de som skulle bli mina nya arbetskamrater visat sig. En av 4 kommer och hämtar mat (med ett märkbart uttryck), den mest utåtagerande. De andra 3 håller sig undan. Ett visst antal har gjort och fortsätter tydligen med sina stickande kommentarer.....de andra säger inget o håller sig undan. Kan man säga att man inte är välkommen...tydligare? Funderar nu....och har kommit fram till att jag har två helveten att välja emellan. Ishelvetet eller arbetslöshetshelvetet (som ant blir om jag inte säger ja). Vilket mår man sämst i, vilket har man längst sina sinnen i behåll i. Jag känner svaret inom mig...och det ganska tydligt. Det är omöjligt att gå in i en avisande grupp och försöka få till ett bra samarbete, gott kamratstöd och en trivsam arbetsmiljö. Det är dessutom orätt mot barnen....de känner av sånt med sina känsliga tentakler. Jag ska försöka uthärda till julen. Till den kommande ledigheten....sen får det gå som det vill....år helvete med besked. Jag ska minnas och aldrig glömma vilka som stod för resan. Aldrig.
Livet är otroligt svårt att leva och har man hamnat längst ner i hierarkin är det omöjligt att komma upp. Det är alltid någon som sparkar.
Uppgiven och nergjord. Utfryst och chanslös. That´s it!
"May The Force Be With You"
Lördag.
Vaknade ganska tidigt i dag. Först av kattrackarn som skulle ut vid 04 och sen in igen efter en stund. Somnade om men vaknade som till en vanlig arbetsdag. Låg sen mest o bara kände efter att det var skönt att slippa att gå upp. Plockade med lite av varje, tvättade och svarade på mail. Skönt, gillar inte att folk får ´vänta´på svar eller bekräftelse genom någon slags handling. Det kan visa på ointresse. dom jag har är jag rädd om och vill vara trevlig. Ibland är dock verkligheten inte fullt så givande vad beträffar tid. Det är mycket som ska få plats ibland. De senaste dagarna har en del tid gått åt telefonsamtal kors och tvärs. Bank, polis, glasögonjakt, bestämma tid för julbord (sy ihop det hela med fler inblandade), barnvakt och social varelse...typ.
Blev erbjuden annat jobb i onsdags. Åter till mitt ´riktiga´yrke och i en småbarnsgrupp. Lite oväntat snabbt och lite överraskande eftersom ingen förannonsering kom. Har blivit upplyst om att nuv kökstjänst skall gå till kostenheten eftersom vi har mer än två avd (nu tre). Vi är "stora". De vill sätta in någon av "sina egna", sägs det. Det ska vara 75% eftersom alla större har det. Blev lite ´tagen på sängen´och hann inte fundera mycket. Men vad är det att fundera på? Tar någon annan enhet denna tjänst blir jag utan och blir jag erbjuden ett annat jobb finns inte så mycket annat att välja på. Nu tycker jag om att arbeta med de små barnen, inget fel med det. Visst tvivlar man på sig själv och självförtroendet är väl inte på topp. Samtidigt tänker jag att man inte kan ha förlorat allt efter alla år men är lite ringrostig. Får man vara det? Det beror nog väldigt mycket på de man ska jobba med...toleransnivå, samarbete, förmåga att dela med sig av kunskap o kunnande, information, och sist men inte minst viljan....viljan att ta emot en ny kollega....personkemin om man så vill....men inte bara. Vill man kommer en hel del personkemi med på köpet. Hjärnan satte igång att arbeta direkt på var mitt material var (tidigare arb), mina böcker och idépärmar, hur jag skulle göra osv om och om igen. Upp kom någon slags glödande hopptråd. Kanske nu....nu är det min tid. Kanske nu kommer den positiva förändringen, något slags normalliv, kanske tom bättre, roligare, mer meningsfullt och slippa ensamarbete till stor del lite isolerat. Tänkte jag. En personal från det ev ´nya´arbetslaget kom och gratulerade och sa att det var trevligt. Jag blev jätteglad. Men......sen blev luften lite annorlunda som budskapen, tydliga eller mer dolda.
Fick en "hörde attkommentar" med vidhängande utläggning om det felaktiga i % satser och klar irritation. Sedan kom fler; " Vi ska minsann höra av oss....det ska hon få höra" (ang chef och hennes beslut). "Nu får vi göra om alla scheman" och "Hon sa att vi skulle vara glada för 50% mer...men vi får ju fler barn", "Hur ska det bli att jobba efter 10 år", Varför gjorde hon si och så, onödigt med det och det....osv osv. Kände mig som skurken i dramat och kände att jag fick försvara beslutet, mitt tjänsteerbjudande osv. Blev också tillfrågad varför jag valde just dem (den avd), när jag fick förklara (om igen) att jag inte hade något finger med i spelet, inte fått valt något, fått ett erbjudande pga av att tjänsten ska bort, inte känner till de procentsatser/barnantal/vikariatutformningar/deras erbjudanden (nuv vik) eller tillhörigheter osv. Blev inte kul. Kände mig rätt upptryckt mot väggen och lite huggen ifrån flera håll. Känns inte alls bra. Ett dåligt klimat och kemi att börja i. Hade jag lite dåligt självförtroende innan så kan jag säga att det rasade i botten. En paradox trots allt. Den som har varit vänligast och sagt flera snälla (kändes uppriktigt) saker var den som får gå tillbaka till sitt tidigare arb. Hon hade jobbat med mig en sommar och hade goda "harmoniksa" minnen från det. Det glada eller fina i denna surmjölk. Känner att magen svider och jag knaprar upp mina naglar. Stressad av allt. Det svarta fåret, indeed (innan något ens har börjat). Känner mig ledsen och nere. Kollade för en stund sedan samtliga platsannonser i kommunen, ifall. Tyvärr var det många chefspositioner, specialtjänster på Siemens, andra yrkesarb (ex golvläggare). Såg ganska mörkt ut. En biblotikarie söktes 100%, är trevligt men jag har ingen som helst utb där och ett sådant yrke är eftertraktat. What to do? Ska försöka prata med chefen och förklara läget. Kanske kan jag vara kvar ett tag till där jag är och se om något dyker upp? allt det som lyste lite ut ur tunneln är iaf släckt nu...och det med besked. Har själv varit med liknande händelser i mitt yrkesliv men skulle inte tänka mig att beh en ny kollega på detta sätt. De allra flest har inget med det att göra utan omdanings/förändringarna är till det stora lett av chefer eller överordnande. Man kan inte straffa dem för det. I det fallet är mitt samvete rent. Ledsamt och i denna stund kanske inte alla är/var så sympatiska som jag trodde. De kände sig hotade och bet tillbaka, helt enkelt. Bytet var jag, i det fysiska.
Känns inte alls bra att gå in i detta, socialt motstånd är svårt att bygga på. Blir lätt obehagliga spänningar. Jag har kämpat så mycket för allt nu att jag inte orkar ta denna dust också.
Mina småkorvar lättade upp det hela i dag och gav hjärtat lite värme, som min dotter. Mina tankat skingrades för en stund. Känns obehagligt och ledsamt. Skulle detta fortsätta är jag rädd för utfrysning eller vad vi kallar för ngn slags "mobbning". Vill bara gå till något ställe (helt annat) och börja jobba och säga upp mig. Orkar inte ta mer nu......
Over and out!
"May The Force Be With You"
Fredag du underbara, välkommen!
Decemberis......tror att istiden är på väg. Redan vinter i oktober (alltså ingen sensommarrelease). Ingen låtsaslek heller för den stannade. Trodde inte ens i mitt fantasikontor att en likadan....eller värre vinter, skulle komma. "Välkommen till ishelvetet. Förbereden er för polarbjörnars ankomst. I skolen frysa till is och uppstå i eder nästa snösmältning år 2015. Amen"....sort of, känns det som. Har skottat snö 1 timma efter hemkomsten i dag. Ser det som ett skapligt gympass men ryggen håller inte med. Skottade gästparkering, egen p, gångarna till källare, sop, och allm gångväg, trottoar......min o grannens då samt mina egna gångar hit o dit på tomten och till bilen. Blev bra, rena esplanaderna. Blev lite snö. Undrar vart man ska göra av det när det redan börjar bli fullt....och det endast är början av Dec?? Två säkra månader kvar och minst en eller två som bonus. Varför ska det vara så fasansfullt kallt....och massor av snö? Kommer att frysa ihjäl. Mitt DNA är inte anpassat, inte gjort för istidsklimat, inte en endaste inuitdroppe blod i mig, vad jag vet. Förvisso stammar de flesta av oss här från självaste Djingis Khan (där var det kallt) men nu är det så uttunnat (arvsanlagen) att man har blivit lite "kycklig". Går åt mysskönvarma kläder inomhus och en lurvpläd så blodet håller sig flytande. Jag säger....buuuurrrr! Är skraj att min blå låda (bilen) inte ska starta och ger den konstgjord andning om morgnarna (motor & kupévärmare). Springer med en 2 m kabel 1 tim innan jag ska åka och gullar med den (bilen). Måste ju komma till jobbet. No communication. Vi ska åka mer kommunikativt sägs det, men samtidigt dras linjer in. Den ekvationen är lite svårlöst. Ett ämne för Einstein. Hade man en nyare låda skulle man inte behöva oroa sig så mycket eller "de luxus" = ett garage. Men, nono. Står dock brevid grannens garage och lånar lite sida. Bra för förarsidan vetter mot den och gör en liten nytta iaf. Tacka vet jag våren och sommaren...Halleluja!!
Sitter o tittar på en papyrusmålning jag fick av dottern (efter resa till egypten). Intressant......både med papyrushistorien och objektet på bilden. Ska rama in den. Skall få hedersplatsen över sängen efter inramning. Passar i mitt ´tvärtemotsovrum´. Alla andra rum är vita eller ljusa och går i den stilen...utom sovrummet som har (skall få mer) lite orientalkänsla. Måste ha in fler grejer. Det stora felet man oftast gör är att man är för försiktig. Rummet ska "pimpas" mer. Beh en orientalmatta i dov nyans (nu ligger en mörkare röd handknuten), fint överkast (gärna lite sidenaktigt/blankt), mer kuddar = många och gärna en stor lykta som ska göras om till lampa. Får bli projekt framåt. Lite då och då när man hittar " just it" ...och, glömde....slantar. Ser dock mer fram emot vitmålad trappa och ny skräddarsågad hallhylla. Det blir bra. Längtar efter det, ser färdig hall i mitt huvud. Har lärt mig vid detta laget att allt tar tid. Det är inte bara att måla....och vips så är det klart. Oh no. Startsträckan är skiiitlååång och det lyckliga slutet låter sig väntas. Ska bli skoj iaf. Sugen på att börja rolla väggarna. (Hall med väggar på runt 5 m på sina ställen....inte lika kul när man står där). Är en ljusälskare, så därför ser jag fram emot det. Första intrycket = hall.
Har haft ringlekar sista dagarna. Riktig ring-lek = okul. Ringde försäkringsbolag ang glasögon = ja,visst men 1500 i självrisk!, på ett par glasögon?! Det är inte nya ögon jag ska ha utan ett par små fönsterrutor framför. Bank (krångel) för att bankkortet gått mitt i tu (konstigt). Allt ska fixas på dator i dessa dagar och man ska h e l s t inte komma dit. Polis = hittegodsavd = nix....osv. Blev alldeles röd på örat. Inte kul, känns ledsamt att förlorat ett par sprillans nya glajor. That´s the life...up and downs.
Nu ska jag självbelöna mig med glögg och papperskaka (Emblas ord). Over and out!
"May The Force Be With You"
Onsdag......means veckovändning.
I dag är jag både och....både ledsen och glad. Glad för att min dotter äe hemma och välbehållen. Glad för att vi kommer att ha massor att prata om ang Egypten. Eftersom jag är intresserad av fornegyptisk tid så kan hon berätta en del (efter att ha varit i Kairos museum...för artefakter då och sett pyramiderna, sfinxen, hört guidens referat mm). Hoppas att jag kommer dit en dag. Ledsen över att ha förlorat mina nyinköpta glasögon (del i att jag inte kunde åka till Egyten, också). Känns typ acid i magen och ledset hundhuvud.
Åkte i går in för att göra den sista handlingen, mao sista delen av köpet för julklappar. Tvekade ett tag pga av hala vägar och stark blåst. Gick bra in och de flesta kör ganska försiktigt. Var inga större köer och jag hittade det jag tänkt. Var så glad och nöjd över mitt beslut och att det gått så bra. Skulle bara ordna till grejerna i min väska (lite större modell) och ta fram mina glasögon (för mörkerkörning). Lade dom brevid mig precis på en bänk där jag satt. Gick sen för att köra hem, nöjd och belåten. När jag kört en bit tänker jag på glasögonen och ska ta fram dom. De finns inte! Kollar igenom allt ytterligare en gång...centimeterkoll....No, Nix; Nada!! Mina alldeles nya fina (dyra) Vougebrickor. Katastrof!! Ringde direkt till alla = ALLA butiker i centret för att höra om de fått in några. Nej på alla ställen. Åkte in i dag för att dubbelkolla om de fått in dem. Frågade alla, tom diskare och städare (som i sin tur var snälla och frågade sina kollegor), butiksbiträden...alla, tout, all....men nej och åter nej. Känner att jag vill gråta. Hade knappt hunnit ha dom. Säger som flera jag pratat med i dag.....vem kan ha nytta av mina personliga (min skärpa o ett lätt synfel) glasögon?? Who?? Lockade det eftersom det var Vouge? Men, ändå. Nu tror jag inte att alla är så ärliga men bättre stöldgods måste väl finnas? Sista chansen och mest otroliga finns kvar...polisen. Tror knappt någon gör sig besväret att åka till polisen när man kan lämna in dom i varuhuset, men då har jag gjort allt. Är så ledsen för det. Förbannad på mig själv att jag inte väntade tills jag satt i bilen. Kan också vara så att ngn som satt intill kan ha snappat dom i farten. Man tänker inte på alla som passerar när man sitter där. Har aldrig förlagt några glasögon, nycklar, plånbok eller annat hittills. Det var alltigenom en sådan bra dag men slutade så bittert. Blev förbannat dyr resa, om man ser det så. Ska kolla min försäkring och se om det finns en chans. Troligen inte, för när man behöver dom brukar det vara en massa om och men så att det slutligen inte alls går. Däremot brukar de vara fantastiska när man tecknar dom. Får jag ersättning ska jag inte byta, om inte ska jag fundera på det. Please, försäkringsbolag, ni som håvar in så mycket slantar var lite jultomte....tänk på mig som liten är och har smal plånbok. Det är ju i alla fall snart jul. Please.....!
Träffade min dotter efter hemkomsten idag. Hon följde med och var spårhundsdektektiv. Snällt! Vi pratade mycket om Egypten och alla härligheter hon sett och varit med om. Hade kanske varit bättre och tagit resan ist för nya glasögon (x 2). Då hade man värmt sig och sett allt man läst om. Har läst en del om det forna Egypten. Ingen förlust utan bara sköna underbara saker för ögon, hjärtat, själen och minnet. Suck (oootroligt lång). Visade en massa roliga och fina saker som hon köpt. Bra priser. Fick presenter. Hibiskus té i megapåse (riktigt te). En jättefin flakong och papyrusmålning. Jättefint! Det fick trösta lite då. (Men känner hur ledsen jag är inuti). Vi får prata mer om alla spännande möten och upplevelser senare. Ska bli väldigt intressant!
I dag fick jag ett erbjudande av min nye chef. Vill gärna ha in mig som pedagog, igen. Skall jobba med den mindre barnen (en önskan som jag gärna har, eftersom jag tycker så mycket om det). Blev ganska hastigt på och betänketiden var inte lång. Nu har jag redan sagt ja, men annars hade jag inte haft särskilt lång tid. Vet att jag gillar dom som jobbar där (och fick en kram och "vad roligt att du kommer till oss" i dag. Kändes väldigt skönt!). Hoppas att det blir bra. Blir mycket att sätta sig in i, på en gång. Jag hoppas också...därmed....att jag är på väg upp ur avfallsdiket och till ett mera normalt liv (gemfört med tidigare). Har varit alltför mycket deprimerande saker de senaste åren (inte mänader, veckor eller dagar....utan år). Har överbetalt min del för förra, detta och ev kommande liv....känns det som. Vore det inte för glasögonen, skulle jag vara mycket gladare.
Får se hur det går vartefter..........
"May The Force Be With You"
