Har inte skrivit på länge. Har varit för trött och så mycket annat har snurrat på sidan om. Förstår inte hur livet numera är? Alltid i tidsbrist? Allmänt verkar människor stressade, så mycket ska göras, hinnas. Man undrar lite om man hinner stanna upp och andas, stanna till och se det "riktiga" livet. Naturen med allt underbart som rymts däri, umgås med de vänner du trivs med, mannen/kvinnan....barnen i ostressad tid, hinna med just det där du längtar som mest efter.....Tiden eller rättare livet är som sand i ett timglas, inte oändligt. Prioriterar vi det som ger oss livskvalité, näring, glädje? Tankar vi i de livsnödvändiga tankar som ska ge oss energi? Barn som kommer till förskolor vid sin 1-årsdag för att gå 9-13 tim/dag.....det gör mig så sorgsen för barnens skull. Sorgsen också för samhällets ökade krav där alltfler föräldrar ´tvingas´jobba heltid (båda). Tryck från arbetsgivare, tokslimmade arbetsplatser, ekonomiska lägen mm. Det kommer en samhällskollaps förr eller senare. Alltför många gör sjuknärvaro ist för att vara hemma när de behöver...av olika orsaker. Gamla sitter ensamma o kommer aldrig ut pga personalbrist och lider av social misär. Fler människor står utan bostad..( inget jobb = inget kontrakt/bostad ). Många kommer utanför det glesa skyddsnät (finns inte my kvar efter storstädningen) pga av utförsäkring, sjukdom, arbetslöshet. Jag känner så starkt med alla i utanförskapet. Livet är inte rättvist. Detta medan löneklyftorna växer allt bredare, inte bara som fördelningspolicy utan också sett ur genusperspektiv. Barn ställs utanför ´normen´(de osynliga gränserna´) när de inte kan delta i diverse aktiviteter pga av ekonomiska svårigheter (kostnader i samb med fritidsaktiviteter, klädkod, tekniska prylar, livsinnehåll mm). Jag bara funderar........Det finns ingen rättvisa....ens i universum. Det råder en galaktisk inhumanitet. Suuuuck.
4-5/2 Lördag/söndag
Sov hackigt och oroligt med stressade drömmar. Känns som om man varit i en mixer när man vaknar. Dagen blir aldrig riktigt ok, man kommer aldrig riktigt i fas. Ogillar starkt detta. Mina ögon fortsätter att stöka och det lutar åt att ordna upp det med ögonkliniken (ev op). Känns jobbigt att gå med rinnande ögon. Dessutom tittar en del till som om dom undrar varför man går o gråter......lite skämmigt tycker jag. Ofräscht med. Man vill helst inte visa sig. Läste Lpfö tills ögonen svämmade över o huvudet kokade. Tvättade upp och unnade mig första solningen på tiders tider (= lite självuppmuntran).
5/2
Frulla och fortsatte med läsandet samt leta timvis efter kommunens styrdokument gällande b-oms. Lyckades inte hitta de dokumenten trots timslånga letanden och ordsökning. Slut däruppe sedan, eftersom allt är fakta. Hjärnan orkar inte ta emot allt. Förbereder mig inför lönesamtal som har som underlag att fråga ut oss om allt rörande Lpfö, styrdokument på alla nivåer mm. Kontroll, kontroll och kontroll. Längtar efter blommor, arkiv eller ngt annat intensivt under sådana stunder. Vore jag yngre skulle jag skola om mig. Känns som vi alla går på knä. Kontorister tills med ordinarie jobb....alla är ordentligt slitna. Hur länge ska de/vi orka? Tack o Lov för alla fina barn.....!!!
Jobbet var ok i dag. Inte alla så vi hann prata några ord med varandra. Eftersom vi har en personal ny så behövs lite tid för att hinna gå igenom, visa en del....och prata alla. Sällsynt men tacksamt. hatar att skriva sådant här....låter så ´deppigt´men ändock är det verkligheten. Hann hem en stund för lite te och macka för att åka tillbaka igen. ATP-möte med avdmöte efter. Eftersom alla är trötta på kvällen försöker vi ta fler saker samtidigt för att minska ner på alla sena kvällar. Stunden emellan gick till planering (under mackätn) av material till samlingar/skapande mm. Mycket trött när jag kom hem. Har svårt att ladda om efter min tid eftersom jag gjort slut på min energi då.
Lite stressigt i dag eftersom chefen väntade på mig när vi kom in efter utevistelsen (blev tidigare). Hann inte förbereda mig (mest mentalt) o glömde glasögonen....som jag skulle haft för att läsa alla mina kommentarer. Hade dock statistiskt underlag för min löneutv (snigelseg) samt underskrift på ett dokument där vi får skriva under om vi har ngt annat brevidjobb el dyl (som kan verka konkurrerande, påverka vårat jobb/insatser osv). Ytterligare ett kontrollpapper. Kändes lite sådär. Jobbigt (för oss alla) att starta om igen med ny rektor. Tog upp en del saker som vi tycker är försvårande omständigheter, påverkande på vår verksamhet kontra mål. Det är genomgående höga och krävande mål. Lpfö sattes när grupper o personalbiten (enkelt uttryckt) såg annorlunda ut än i dag. Det uppstår kollisioner......där man måste sätta barnsäkerheten först. När flera av oss personal samtalat kom det fram att vi gemensamt ung påpekat/uppmärksammar samma o liknande saker. Få se om det ger något? trött så jag mådde illa efter allt detta. Mycket anspänning, stress o inte den paus man beh emallan.
8/2
I dag var huvudet mest inställt på mammografi-us. Den är förlaggd i staden intill och inte i de mobila ´vagnar´de hade tidigare (och var så bra för då visste man precis var det var o kunde ta lite "smalare" tider). Vi tittade på ENIRO för att klara ut hur man skulle köra. Bra att få hjälp av snälla arb kamrater (på rasten). Gillar inte att köra i städer och inte veta vart jag ska ta vägen. Men, med beskrivning av jobbkomp (som bott där) kom jag rätt. Tack, tack snälla du! Åkte 2 tim föra för att vara säker på att hitta o komma i rätt tid. Då hade jag lite tid över då...bra, köpa födelsedagspresent till lilla hjärtat Embla. Det märktes att det var mitt i skarven mellan vinter-vår för utbudet var begränsat. Hittade till slut ngt som liknade lite vad hon önskat. Kollade efter en tröja åt mig själv. Ströade runt lite för det är sällan jag är där o fann multilycket på Indiska....som jag tokälskar. Skulle tillbaka till ruta 1, dvs parkeringen där jag hittade ifrån. Men....kom ut på en annan plats pga ombyggnader. Nu hade jag inte en aning om var jag var men gick mot den riktning jag trodde det var. Jag gick och gick och.....till slut frågade jag var jag var och vart den parkeringen låg som jag ställt bilen på. Det var många kvarter ifrån....kan jag säga. När det är mörkt är det ännu svårare att känna igen sig (och det var den enda tid som jag blev erbjuden som jag kunde ta). Efter en del förfrågningar kom jag till slut tillbaka, genomsvett av allt småspringande (sur inpå kroppen). Hann precis på klockslaget och tur vad det för därefter stängdes porten per automatik. Sköterskan var jättetrevlig o jag bad om ursäkt för min svettiga kropp (skämdes). Det tog inte mer än en kvart....och jag som kom in 1 1/2 timme i förväg.....Ja, ja ibland blir det ingen ordning på allting, hur man än gör. Det värsta kom dock efter. Precis när jag kommit ut ur de centrala delarna började ett snöoväder. Kraftig blåst med snö rakt framifrån. Kunde inte ha helljus i mörkret för då såg jag nästan ingenting. Det hade blåst upp snö på vägen och jag hade ingen aning var vägen var....ingenting att orientera mig mot (öppen terräng). Först när det kom några träd insåg jag att jag åkte på helt fel sida. Jag hade heller ingen bil framför att hänga på. Mycket kusligt. Vartefter kom jag ut på den ´stora´vägen men det blev inte så mycket bättre. Där kunde jag iaf hålla kurs emellan mitträcke och ytterräcke. En lastbil körde framför men försvann och det var omöjligt att köra ifatt. Det gick långsamt hem, men långsamt går ändå framåt. Helt slut blev jag av denna anspänning och det var nog en av de värsta bilturer jag haft/kört. Orkade inte göra ngn mat, blev te och macka och tacksamhet sänt ut i världsrymden för att jag kom hem.
Vart tog vägen vägen?Var trött hela dagen och kände bara att jag ville vila. Det gjorde jag direkt när jag kom hem. Inget mer.
10/2
Var trött i dag med men tacksam för att ha sent pass då jag var så innerligt trött. Kroppen ville inte alls. Blev sist i huset. Missade klockan lite men det gjorde inte så mycket (lekte med ett rart barn). Åkte direkt till affären och handlade. Totalt tomt hemma i skåpet. Blev glad att det var få människor i ´plåthuset´. Med rinnögon och snusktrött vill man bara att det ska gå fort. Tyckte det blev dyrt trots "olyxiga" varor. Köpte mig en paj, orkade inte göra mat. Självbelönade mig med lite godis (mest choklad). Tror jag somnade i soffan....kommer inte ihåg så mycket. Vaknade efter en stund (01) att jag hade ont i magen och kroppen. Höll på så hela natten.
11/2
Sov till 12:30!!! Fattar inte, måste verkligen varit heltomt i minibatteriet. Orkade inte ta tag i städning ordentligt, fick bli snabbdammsugning. Skrev "Alla hjärtans kort" till mina hjärtan o några vänner. Vet hur glad jag blir själv över att få något och vill ge andra lite glädje. Solade i "kemsolen" andra gången. Tog ett annat rum för det förra blev inte ens rören ljumna o inget syntes. Blev iaf lite bättre. Brukar vara skönt för mina muskler med värme. Borde bo i ett varmare land :-) Kollade sen kvittot när jag kom hem för jag kunde inte släppa tanken på summan. Bra gjort för där....upptäckte jag att jag betalat 350:- kronor för min lilla påse godis!!!?! Krånglade mig upp till plåthuset för att påvisa felslaget (men godiset låg ju redan i magen). Hade med mig påsen för där kunde man se var godiset hade gjort avtryck (chokladfärg), inte mycket alls. Det var inga problem, han förstod att inte mer än 4 kg kunnat få plats i den lilla påsen. Skönt. Fick tillbaka pengar efter att vi enats om rimlig mängd. Köpte handkräm till mina sandpappershänder.....sista i huset. Den vet jag är bra så nu gnuggar jag in den ofta. Inte kul att ha händer som en rasp. Mår inte jättebra i dag heller.
Mitt dyraste godis ever....= 350:- !!!!!!!
Dålig natt med magont och mycket kroppsvärk. Svårt att veta hur man ska ligga. Kroppen ville inte upp i dag (kraftlös). Var hemma och sov och sov. Vet att det varit för mycket med allt samt stress kring mycket. Det går inte då pajar min kropp. Men ibland är det som omöjligt att kunna sanera. Man bara måste.....och det kostar. Sådana här saker är otroligt svårt att förklara, för andra att förstå. Tror nog att det är mest folk som upplevt en liknande historik som kan förstå. Man har bara en viss mängd batteri (mindre än normalt) och när det tar slut...ja, då är det slut och det finns inget mer att ta fram. Man får lära sig att leva på ett annat vis....och det tar tid att ställa om. Nu har jag kommit så långt tyvärr att jag fått vara nödsakad att ta bort allt i veckorna utom jobbet.....för att ...just....klara jobbet, för det tar så mycket energi. När det blir helg får jag göra mina hushållssysslor (när jag orkar), annars går det inte. Usch, känns som ett djävla skitliv ibland. Man lever för att kunna jobba och få ihop till det nödvändigaste.....sen inget mer. Det gör många skuldkänslor gentemot min dotter och barnbarn, gentemot vänner, gentemot mina egna intressen och energipåfyllnad osv. Det tar också kraft. Vet inte hur jag ska kunna förändra något. Känns mest som jag läcker (ur kraft) mer och mer. Känns f n ganska hopplöst.
"Alla hjärtans dag". Kommersiellt skit säger en del.....glädjedödare säger jag. Det blir vad du gör det till. Visst vi borde kanske vara lite mer hjärtliga alla men vika en dag för lite guldkant är väl ändå ganska fint. Man kan göra ngt för ngn utan kostander......bara att bry sig lite. Därför fortsätter jag med mina kort trots E-mail. SMS osv. Vill ge ett fysiskt kort...lite omsorg. Embla firades i dag senare på em. Bra då var jag inte fullt så trött och jag ska jobba igen i morgon så.... Hon fick sin "finklänning" men finkofta till och en "tingenlingtröja" plus lite "juveler" :-) Vi åt jättegod tårta och det var mysigt. Drömmar om att en dag vinna (Lotto, 10:a., Triss?) så jag kunde få vara hemma och ta mer hand om mina hjärtan, hjälpa min dotter och kunna få leva lite själv. Men det är ju en dröm.....och den behöver jag i min vardag. Utan drömmar dör man.
Alla är värda lite extra hjärteomsorg!!Tillbaka. Kramar och glada Hejrop från barnen......och vuxna. Det är så fint och det är sådant som gör att man drar ihop det man har och åker till jobbet. Ont i magen av all stress (sååå mycket ska hela tiden skrivas på dator, läsas, kommenteras mm......det är en stress som ligger över oss hela tiden bredvid vårt ´ordinarie´jobb). Alla känner så, mer eller mindre......men för mycket. Skulle varit husmöte + avd möte idag men flaggades av pga av sjukdom och att alltför många inte kunde. (Kväll som vanligt). Så tacksam jag blev för jag var för trött för det. Drog en lättnandets suck.
16/2
Full fart på jobbet. Känns att man bara är 2 på em. Ögonen bråkar fortfarande men jag har inte haft tid att ordna med ny tid. Måste vara hemma så jag kan ta emot telesamt när de ringer upp. Mobilen är i stort omöjlig att höra på jobbet och det är svårt att tala i en vanlig telefon. Måste ringa en dag när jag börjar senare men de ringer upp så sent och då hinner jag inte vänta ut samtalet, måste ju hinna till jobbet. Min tid ligger där det mest behövs. Sist fick jag samtalet när jag körde till jobbet....inte helt lätt då i bilen och utan almanacka. Orkar inte ha en sak till utöver annat så det blir underprioriterat. Måste också försöka få en tid efter arb el ev före. Få se om jag kan få ihop det. Min lille kattgubbe beh gå till vet för han kliar på sig så mycket så jag tror att han har ngt....eksem, kattloppar? Men har inte kunnat klämma in det än. Det brukar vara dyrt att gå dit så jag får vänta in lönen. Ska dessutom till tandis nästa v och bara us går på 680:-!! Det kostar att leva, bokstavligen. Kroppen protesterar och värker. Hatar det och längtar till sommaren för då blir det en aning bättre (om de inte klämmer in för mycket kvällar o annat). Längtar redan efter sem. Då brukar det bli bättre efter 1-2 v toksömn. Längtar efter ljus, värme, fågelkvitter, blommor....sååååå mycket!!!
Ska åka direkt efter jobbet (bara hem först och rasta katten + mat åt kisse) för att sen hämta barnen på frsk. De var de sista + ett barn till och vi gick hem samtidigt. Hann inte förr. Kom inte hem förran närmare 16:30. Kattrastning och åka, så klockan blev runt 17. Det gick bra och barnen tyckte det var speciellt att åka i min bil. Värmde mat och lekte lite. Inget bråk. Embla gjorde halsband (med lite hjälp) och Mio satt bredvid och byggde lego. Barn vill ju vara där man är. Bra, då kan man samtala och vara med dem båda på samma gång. E blev trött runt 19 och det tog inte lång stund innan hon sov. Mio var igång o byggde ett tag till och var inte lika pigg på o sova, men det gick det med......bara jag inte stängde dörren. Jag sa till honom att jag också skulle vila (vilket jag gjorde i stora soffan....trött jag med) och då kändes det nog tryggt.....att veta var jag var. Kallt var det när jag åkte hem....riktig vinter.
17/2
SEMESTER I DAG! Hade planerat den och fixat vikarie. Behövde den för att vila på......inget annat. Tar sem på senare tid om jag har barnen. Klarar inte längre att jobba och ha barnen (vilket betyder my sen hemkomst eller riktigt tidigt....o hem= katt och jobb). Orken har tynar mer och mer. Har några extra semdagar som jag betar av....för detta. Sov sådär? Varför nnu när jag får?? Behövdes och efter en lugn morgon städade jag av och rensade ut skräp ur källaren. Det kändes så skönt att få göra det! Äntligen! Nu har jag en hög påsar att åka till sopstationen med men de står ute i "alphyddan" så det är inte akut. Tycker om när det blir ordning och reda och det är det där nu.....+ rent. :-) Nice!! Solen kom fram.....Tack kära fina sol!!! Satt en stund och läste post och njöt. Så underbar den stunden var!!! Även fåglarna var glada och kvittrade i takt med takdropp!! Hoppas att en sådan dag kommer åter snart. Ljuvliga stunder. Tiden försvann snabbt men det har varit skönt och jag har kunnat slappna av. Fredagar är allra bäst för då kan jag slappna av. Söndagar börjar det. Någon slags söndagsångest......man tänker....planerar ini i huvudet och på papper....är redan på jobbet lite. Tänker....."hoppas att jag håller veckan ut". Situationen på jobbet är än aning besvärlig med sjukdom av kortare och längre slag. Flera har ont här och var. Det vore katastrof om jag blir sjuk, får liksom inte bli det. Får bara inte......Nu drömmmer jag igen...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar