I dag var det ännu en dag med tropisk värme. Klagar inte...aldrig. Tänker bara en nanosekund på hur det är att frysa större delen av året för att vara tacksam. Saknar att min båt ännu inte ligger i vattnet, för andra året i rad. Hoppas bara att den (överhuvudtaget) finns kvar. När man sitter där en skön dag och guppar är det en så lugnande och befriande känsla Synd att det är så långt dit. När bensinen skjuter i höjden får man tänka över alla resor. Har funderat på att ta hit den (till Finspång) men är rädd för att jag kommer att sakna Regnaren och den miljön alldeles för mycket. Det är fint, vackert, inte massa skränfolk eller sardinlådestränder. Det är lugnt, en o annan båtburen ibland (somliga gånger ingen alls), lite kanotister på sem, många vackra fåglar och andra större o mindre djur. Tror jag känner någon slags trygghet där med tanke på att jag varit i båt med (o utan) min morfar ( o mormor) sedan jag var liten och till vuxen ålder. Hade jag råd skulle jag utan tvekan vilja ha en stuga där....eller hyra en plätt att ställa upp en husvagn på. Det är något särskilt och speciellt med den platsen och nu förstår jag allt mer min mammas längtan dit.
Dagens plan var att skjutsa Hanna till siemensfesten o väntande kompisar. Skulle dit lite tidigare än jag trodde. Smetvarmt att åka bil. När jag skjutsade henne kom hon på att hon hade en extra biljett som hon gav mig! Kom, kom ner vetja, sa hon. Du kan bara slå en signal så träffs vi. Funderade på det ett tag, var ju länge sedan jag gjorde något. Har jag råd? Slog sen till för att överrumpla mig själv. Why not? När var jag ute sist? Kanske skulle vara kul att komma ut i det större sociala livet? Tänkt och sagt sen duschade jag o bytte om.....som kan gå fort. Promenerade ner till området och slank förbi långkön av andra väntade (=icke Siemensfolk) gnm att hänga med en siemensman med drag på. Kom till särskilt insläpp direkt. Värt påhänget. Ringde Hanna 48 ggr men no one there??? Gick två varv runt hela placet och kollade + ringde = ingen hemma? Till slut ropade någon o HP hittade mig. Bra, ville inte glo folk mera. Hamna bakom öltält och annat större jätteöltält där de satt. Trevlig att utesociala lite (kände mig glad över modet). De (S-anst) hade fått fina korgar med allehanda gott i = rätt perfekta saker. Blev bjudna av snälla kompisar. Tack! Hanna och jag bjöd varandra på favvodrycken cider. Mmmmmm, den är god. Festen varade inte längre än till 21 men de hade arrangerat bra. Musik av hygglig kvalité, variation av artister...någon för någon...eller alla för alla...Who knows?! De gick till Hotellet eftersom de hade biljett även dit men I not. Gick hem till Sjöholm ett tag (för att det var lite tidigt på kvällen) o lirade spotify o annat. Önskalåtstund + lite dryckjom till. Smarrig. Därefter gick Hanna och Sjöholm in på "Hottan" och jag hem. Fick duga och det var kul att se lite folk ute. Gick hem o satte på Spotify ist o lirade egen efterfest. Blev snart trött och det var dags för den ´vertikala lådan´att slingra sig ner i. Det blåste en riktig kall vind från sjön och jag kände att jag blev kall om ryggen. Senare sedan satte värken i ryggen riktigt igång. Den gillade inte kall blåst på rygg o delvis nakenrygg. Pay-off på natten....rygg, ben, knän ,axlar....well det är smällar man får ta.......antar jag? ;-S ;- / . That´s life kids.....
Hur som helst med allt var det kul, roligt och generöst av Siemens att ställa till en fin fest för sina anställda och bjuda in övriga icke medlemmar också. Det är motsatsen till kommunen det!
"May The Forces Be With You"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar