13/9 Veckokalender

Fredag, fredag du ljuvliga dag, du efterlängtade, du underbara!!

Äntligen gredag då. Denna vecka har känts som två...at least. Sitter nu till slut här med mitt kardemummakaffe och ska blogga lite (som det så vackert heter. Personlig dagbok kanske mer, för min del). Ska komma ifatt och hoppas att jag kan skriva som förut. Något har ätit upp min tid, min egen speciella lilla tid. En tidsmask, tidsvirus eller något. Well, here we go;

13/9

Fullt upp. Aldrig några mjukstarter. Måste påminna mig om att jag faktiskt jobbar in tid på min tid, dvs att mina timmar inte räcker för det jag gör (men, jag syr ihop det på något vis...för det mesta) och därför inte så konstigt, känner mig tämligen golvad när dagen är slut. Det får inte bli något hack eller ´mess´för då tiltar det ihop sig. Alldeles nyligen har vi fått nya pärmar men krav från Miljö- och hälsokontoret. Jesis, dom är inte riktigt kloka, prata om överdrifter. Känns som att jobba på Operation, emellanåt. Det är inte verklighet de presenterar. Räknar ganska snart ut att ingen kan följa dessa rigida krav. verkar som att de tror att det pågår en Pandaepidemi för fullt, typ. Pga detta blev min vecka som såg ganska luftig ut full av aktiviteter bl a härrörande från detta sterildokument. OMG!! Gjorde lite kopior till avd på inköpta kem.tekn varor, nr och priser. Gäller att hålla i de minimala kontona. Hem och vila lite. Hade tur, den rara solen tittade fram precis lagom. Blev te på minialtan....mycket skönt. Blev sen åter en runda till jobbet för kvällsmöte. Inget någon är överförtjust i. Tyvärr är det för mycket kvällsförlagda möten och många upplever att det blir alldeles för lite fritid kvar. Scheman som har en del kvällsarb tid/ vecka blir väl mycket tills med möten adderat. Hör många av mina kolleger sucka av trötthet, värkande muskler, stress osv. Tror inte att detta faktum riktigt är medvetandegjort. Känns som en gurglande vulkan.....snart visar det sig. Läste att vi i vår kommun är sämst i länet gällande personaltäthet. Förvånad...nej, inte ett dugg!

Fick ett mycket deprimerande brev (från den värdegrundande, humana (???) PA. Visar sig att efter min kamp och försök till eftersläpande lön jämte lönesättningsfel (chefen skrev/gjorde fel som inte rättades till trots påstötningar) och arbete för att förändra min ´jobbsituation´ (som också beror delvis på brister gällande dokumentation) gav det ingenting = nada. Snarare förvärrades situationen. Informationen gav....att det sannerligen inte skulle ske ngn löneökning, att jag skulle gå igenom en hel utredning om jag skulle få annat jobb och det var dessutom INTE alls troligt att något sådant fanns.....och då skulle jag vara tvungen att avsluta tjänsten....av personliga skäl. detta med´sk ´personliga skäl´har jag lärt mig (genom andra och genom tid skyddsarb), kan man ta till när inget riktigt finns att ta till. Någon slags del att utnyttja då man tycker ngn är besvärlig eller "sticker opp". Nu är jag inte den personen och det är första gng ever jag gör min röst hörd. Chockande? Men ett hårt slag på fingrarna och under bältet blev det. Lämpligt noh hade alla deras egna fel inte alls nämts och den nya chefens (då först) utrop över taskig personalhantering och ignorans samt "jag ska göra allt vad jag kan....", föll platt. När det verkligen gällde satt hon tyst som en mussla, inte det minsta lilla stöd. Ynkligt, är det snällaste jag kan säga och att käft går före handling.

Kvällsmötet blev lite trevligt då vi åt hemgjord god paj (3 sorters), sallad, bröd (hemb fralla) och cider. Mycket gott. Drog mina punkter och inf om inköp, M&H-reglerna samt kontroll om rådande födokänslighet/allergi för vidare info till vår matleverantör. Kändes skönt att åka hem sedan, var hängig och frusen. Bad Day!!

14/9

Full rusch som vanligt! I dag hann jag....precis på målsnöret. Hem och självsanerade o tog en liten vilstund. Sedan iväg till blomsteraffären. Gillar Edqvists, de är så trevliga. Såg en del mys, måste alltså gå in en dag och titta lite mer. Köpte en stor fin röd marguerite till Mio (som tycker mycket om röd färg). I den satte jag en vit fjäril (Mio tycker fjärilar är fina) och litet rött roligt gräs. Hängde ett litet vitt hjärta i plåt och skrev Mio på det. Man får väl lära de små herrarna hur det går till, så att de kan när de blir större. Social glädjekunskap. Mio hade gått och vankat, tittat i fönstret och tittat ut i trapphuset.....i väntat på min ankomst. Gulle dig mitt hjärta!! Blev så glad när det äntligen hände. Tyckte blomman var fin och instämde med att röd är en fin färg. Hjärtats färg, min lille prins! Blev så glad för lego, mekano(trä) och nya vagnar (till Thomas tåg-serie). Sedan kom Pelle (kompis) och hälsade på. Mio fick en jacka (orange/svart) + mössa och ett tåg till banan. Mio delar tågintresset med pelle. Såg att P hade en slips med tåg på.....hahaha. Därpå blev det tårta och muffins. Mio hade inte riktigt tid när han fått så många fina presenter. Mamma frågade vad han tyckte mest om. "Alla sakerna", sa Mio. "Men, är det ngn särskild sak du tycker mer om", undrade mamma. Nej, jag tycker mest om alla sakerna....alla sakerna är finast. Glad för att han kan känna glädje för saker (inte för bortskämt), uttrycka det och värdesätta det. Tyckte om jackan (sa på morgonen efter..."Du mamma, nu tror jag allt att jag vill prova den där nya jackan". "Nu har jag en sån jacka som dom har som jobbar....och bilarna kan se mig", sa han mycket nöjt. Älskar dig, min käre Mio!!!

15/9

Körigt, men det är ju den normala pulsen och knappast värt att nämna längre. Bestämde mig för att softa när jag kom hem. Var trött och kände att min kropp behövde lite "rast". Måste rida ut besvikelsen från sveket (fd chef...som slutat...som de brukar) och känslan/upplevelsen att det är i stort omöjligt att påverka/förändra sin situation....så tillvida du inte redan har en....då är det "highroad". Känner mig depp på alla motgångar och bristen på ´tur´. För att inte tappa den sista droppen självförtroende beslöt jag mig för att göra ngt för mig själv. Självpresent och självuppmuntran, kan man säga. 1. Ringde till Hårsalong för att snygga till ögonbryn. 2. Ringde till min duktiga massör (behövligt). 3. Ringde till min frissa för lite krökar o böjar. Kände mig oförskämt lyxig, är så van att underprioritera mig själv = sist på listan. Blev iaf lite gladare och det behöver jag verkligen. När man är depp är det så lätt att hamna i de neg tankarna, fastna i det som gör ont och upplevs orättvist. Får försöka trycka ner detta i en låda "6 feet under". Har kört huvudet mot cementvägg utan hjälm och det gjorde ont! Skall icke upprepas mera, någonsin. Världen ÄR orättvis, så är det bara. Blev lite kvällsjobb med att leta reda på produkter för krav i nya rigidpärmen. Somnade på pers bästa.

16/9

Slit och släp, men även denna dagen hade ett slut. Hem o tog en kopp te och macka. Sedan till salongen för att fixa ögonbrynen till avslappnande pling-plongmusik. Tjejen som har hand om detta är så rar och mysig att man blir glad av bara det. Kändes otroligt skönt att bli omhändertagen en stund. Kände mig gladare när jag gick ut. utnyttjade ett presentkort så det blev inte dyrt. Sedan gick jag till biblioteket och röstade. Det var en hygglig kö när jag kom dit, så fler hade tänkt detsamma. Har poströstat många gånger...och det passar mig bra. Känns väl inte riktigt som att det fanns något parti som man tryggt kan lägga sin röst på. Man får ta det minst sämsta. Handlade lite med och vips så vart det kväller. Skulle ha svarat på en del mail men tiden var på fel sida, får bli ett helggöra (det ska änså pinka ner hela helgen). Har vänner som behöver lite stöd och uppmuntran, vänner som är nya på andra sidan stora havet och intressanta, vänner som stödjer och glädjer mig....så man vill ju hinna förbi där emellanåt. Fortsatte med beställningen gällande specialgrejerna (tjock katalog med oändliga sidor varunr o annat). Klart ska bara ringas in och deklareras för nya tillf chefen (gammal fd kollega). Sedan ner i medvetslöshetslådan....Over and out!

17/9

Drag i dag. Varulev jämte det vanliga. Dagen gick iaf fort i slavhelvetet. Blev senare. Tog med mig tvätt hem för det funkar inte riktigt med detta på jobbet och man blir ´kort´om man inte håller efter. Måste beställa lite mer på textilsidan. Huva. Åkte direkt hem, hade tänkt handla lite men struntade i det. I morgon kanske? Ville bara hem. Gjorde klart best ang disk/skölj till köket. Nytt avtal o prod upphandlade. Tyvärr var det ingen som tog emot beställn = svarade. Det får göras på måndag ist. Skönt att få allt detta överstökat och gjort. Skulle vilja ha besöket av "bakteriepoliserna" gjort med, det hänger som en snara runt halsen....sen kanske man kan skappna av lite...och ´bara´slita som vanligt. Städade, hann inte i går. När det var över var det Fredag på riktigt! Nice! Gjorde kardemummakaffe och satt mig vid datorn....alltså här och nu. Nu är min veckokrönika skriven och jag har sprungit ikapp mig själv. Konstig värld. Är sugen på ngt gott, alltifrån räkor till kexchoklad...men har inget. Handlade inte = får skylla mig själv och ska jobba bort några kilo. Skulle vilja promenera (som jag gjort tidigare) men orken finns inte riktigt där. Jobbet suger för mycket. Ska se om det blir en liten promenad på lördag, ev med liten titt efter svampar? Får börja om, ta lite kortare promenader och försöka öka varefter. Detta är vad jag vill, men....finns orken? Vill ta bort cykeldäcket....muffinskanten....f***ing hate it!!! Trivs bäst i plattmage....och vågen på 55 k = trivselvikt. Hanna och jag planerar en resa utomlands nu i senhöst (för att ladda batt efter våra tråkigheter och motgångar). Har inte råd egentligen men har man råd att inte investera i sin hälsa???? Kanske enda gången vi kan göra en sån här resa tills nu när de små finns. För en del år tillb reste vi i sällskap och ensamma tills till Fuerte ventura (som vi gillar) och de minnena gör oss längtande. Vi ska kolla på restresor och se om vi kan göra ngt fynd. Själv så älskar jag att resa. Det finns så mycket att se och uppleva i denna världen....kunde jag så skulle jag resa mycket mer (länge sedan). Det är väldigt lärande och synfätet blir breddat på flera sätt. Vårt Sverige känns inte så stort och världen oändlig och intagande. Hoppas att kunna åka med småtrollen om några år (om man lever) o Hanna för att berika barnen och få göra upplevelser med dem. Tror att vi blir humanare och medkänsligare med insyn i världen utanför vårt staket. Nu ska jag ta mig en glass iaf......i brist på något annat. Duger. =)

"May The Force Be With You"