11/9
Lördag då...och jag har sovit som en tok. Katten med, vi måste vara trötta båda två. Får nästan knuffa honom ur sängen, den lille slöhögen. Han som inte jobbar ens (har nästan aldrig sett tillstymmelsen till hemdragen föda...typ råtta, ödla eller annan köttprodukt). Den lille lurvbollen sitter vackert o väntar att sparvarna ska flyga in i munnen, vilket de lyckligen inte gör. Han är strängligen förbjuden att knipsa chefens (jag då) pippibirds som hon matar upp till feta och glada små individer. (Feta, nåja ...de hinner nog aldrig bli det). Möjligen, mööööjligen kan han få motionera några, någon gång. Det händer dock sällan (premie till ´Tuppis`= katten), han har nischat sig på gräshoppor. Mums. Det får han. Något måste han göra för han har inga överblivingskilon. Inte kattdamer iaf....titta men inte mer...(han kan inte producera några ättelägg för han är "shoppad"). So what? Rutinmässigt kolla sitt revir? Efter "tjockråttans" resa till de sälla kattjaktmarkerna kom han upp sig i hierarkin. Från kompostrevir till egna marker och kompostrevir. Inte dåligt av en fjäderviktare. Ja, den lille råttpojken (fast han inte fångar några) har glatt mitt liv och mer tacksammare medpassagerare i livet (räddat honom då då) kan man knappast få. Amen.
Lördagen då.....calm...lugn o fin. det hade jag bestämt eftersom jag kände mig sliten och trött. man måste lyssna på sin kropp, det har jag lärt mig.....till slut. Blev lite plockande med småsaker, musiklyssnande ( R.A.T.M och Foo Fighters...lite attitydsgung med "budskapstexter" eller kanske mera "tillståndstexter"...bra), svara på en del liggande mail, hann titta och läsa liggande tidningar, kasta skräp och ta en skön fika ute i solen, som lös precis lagom långt för detta intag. Det var uppriktigt skönt att få ta det lite soft utan ´måsten´. Tror att vi skapar de flesta måsten själva, i privatlivet. Det är så mycket vi ska leva upp till och ställer kanske måttstocken väl högt. Att bli nöjd med sig själv är inte det lättaste. Alltid något som ligger och gnager. Har haft en liten dipp på sistone. Vet inte riktigt varför...källan. Tror det är för stressigt på mitt jobb och kroppen som säger ifrån, samt att hösten är i antågande. Har svårt för mörker. Avskyr speciellt november med sina nakenträd, mörker och alla skalor av grått. Då är det tungt. Februari för att det kan vara det samma eller att man får gräva sig ut och in i detta vita kalla. Fryser, fryser och fryser utom då det knäpper till och blir lite kallare (knäppt va :> ), men då är luften torrare. Senare åkte jag till Hanna och vi fikade och pratade i lugn och ro. Mysigt. Hon höll på att fixa hemma (gemensamt stort intresse) och hade köpt värsta skönaste fina lampan. Skulle bra gärna vilja ha en sådan med. En riktigt bligladlampa! Som ett träd med ljusarmar. Cool. Passar bra, jag tycker mycket om träd och ljus, alltså ett ljusträd! Har en fin dotter som jag älskar mest i världen samt mina små. Kärlek. Kände mig lite upplyft och glad efter att ha varit där, trots regnet. (Men, på vägen dit åker en gubbtjyv med bibliotekskort till körkort eller något...ut precis framför min bil från liten väg och med apstor husvagn (dubbeltrippel boogie) för att sedan svänga av på nästa infart (max 200 m) efter!!! Tur att man har bromsar och reaktion samt ben som kan trycka till. Skulle velat trycka till farbror med sommarstuga något....just då.) Blev lite kul prat på "ansiktsboken" med vänliga och trevliga människor. Såg liten småkul film och pratade med en god vän i "tefflan". Fattar inte, trots att jag tänkt mig glida in i medvetslösheten och drömfabriken så blev klockan mycket ändå. Blev aldrig några sidor i roliga boken. Ska nog satsa på att gå i ide. Bättre ekonomi, intjänad tid och piggelin på mars-aprilkanten. Maybe something......
12/9
Har känt det där pockandet att jag skulle kolla Leonard Peltiers födelsedag. Vet att jag har det uppskrivet någonstans, men kunde inte hitta det. Detta har malt i huvudet i flera dagar. Tanken var att skicka ett födelsedagskort. Hittade inte på min länk heller (just datumet). Fick kolla upp annan sida. Där.....stod 12/9...oh noooo. Blev så besviken på mig själv, man får inte glömma sådana saker. Han behöver varenda människa och uppmuntran. Har känt mig lite extra depp i dag och kanske beror det på detta faktum. Min inre kompass, GPS och reminder mindes men jag kopplade inte. Ska skicka fint kort snarast och...kanske kan det också vara kul att få något i vardagen. Har skickat i sommar men....känns ändå futtigt. Har tänkt på honom mycket i dag (gör det ofta, det är så fruktansvärt tragiskt) och hoppas "my spititual minds reach him" och att han finns i mitt hjärta....tillsammans med sitt folk.....och alla nativa. En del människor blir mer utsatta än andra, får utstå mer än andra, lida mer än andra och detta beroende på orättvisor, rasism, inaktivitet från rättsväsendet, lagvidrigheter och att plocka bort viktiga vittnen, hot, ta livet av de som inte talar tyst tex. Världen är inte rättvis och ibland tror jag att människor (vissa) är bra på att skapa helveten här på jorden, mitt ibland oss. Att kunna stå stadigt för sin tro och övertygelse utan att tappa fotfästet, som en mönsterfånge, kräver en ofantlig själslig styrka och mental kraft. Det har han all min respekt, beundran, vördnad och tro för.Det är sådana människor som är "ljusbärare" och vägledare och ingjuter tro och hopp till människor....som gör att den här världen inte totalt förmörkas och slår över ända. Vad vore vi utan dem. Tänk på Mandela....som Leonard P klart kan jämföras med!!!
Blev en strykdag idag på em. Tog mig an min kilometerhög till tvätt och ´ångade´dom till en liten prydlig hög. Skönt, nu är det klart. Detta gjordes till "Timbuktu" och CD:n "oberoendeframkallande". God musik. (Har nästan alltid musik till strykjobbet. Går lätt, inte tråkigt och underhållande). Låt/spår 3, 7, 8 och 9 är klara favvosar....rent snuskigt bra. :> Under denna skrivstund fick "Maryslim" snurra...kräver inte samma engagemang. Sedan blir det "Kent":s Röd som är mycket bra. Gillar dom starkt, inte minst för texternas skull. Inga nödrim eller dansbandsbajs.
I dag har det varit molnlock på...alltså mörkt och mindre regnskurar. Har inte idkat något trädgårdsarbete. Känns som man skulle behöva våtdräkt då....väntar till annan dag. Ska ändå (måste) ta det lugnt så man kan skatta trädet på plommon och mumsa i sig ist. Har hoppat och hängt i grenarna, men nu är det kört...stege nästa gång. Ibland skulle ett par vingar sitta fint.
Har tvingat mig igenom pärm med en massa föreskrifter (hygien o massa annat som Miljö- och hälsokontoret kräver). Ska kunna svara om de ställer frågor, förutom allt som görs. Känns nästan som tillbaka till plugget och provmangling. En del saker är nästan sjukt överdrivna och jag kan knappt tro att det ens är genomförbart, någonstans. Skulle man följa alla punkter maniskt, skulle man behöva anställa någon bara för det....på vartenda ställe.....och vips så var Finspångs kommun arbetslöshetstopp kapad och borta. Inte undra på att vi blir mer allergiska.....är som att jobba på operation (har varit USK så jag kan jämföra). Vissa forskare hävdar att vår skräck för allt och överdrivna kliniska renhet (rengöringsmedel, desinfektionsmedel på allt) gör att vårt immunförsvar blir ineffektivt (´soldaterna´blir lata) blir känsligare, typ fler allergier samt skapar nya sjukdomar. Vi har blivit alltmer immuna mot penicillin (som har använts flitigt för allt) och utan det finns inte så mycket att ta till som effektiv antibiotika. Ingen ska/får vara sjuk. Ungar ska till förskolan trots feber eller förkylning som föräldrar. I med penicillin och sen var det gjort. Barn beh vara sjuka ibland för att aktivera immunförsvaret och vi vuxna kan klara av vanliga sjukdomar med det immunförsvar vi har, som ska vara aktiverat sedan barndommen. Världen går inte under för att vi beh några dagar under året för att kurera oss.....på ett normalt vis. Hälsan måste ju gå före, utan den är vi inget i detta kalla samhälle. Hur kom jag hit? Jo, hälsofacisterna....inte kul...tråkiga, sura och paragrafryttare. Man kan faktiskt göra detta jobb och ändå vara trevlig....handlar om yrkesetik och moral samt inställning till yrkesidentiteten. Man utför ju service och inte dödshot.
Nog med pladder och dax för en balja te. Måste kolla grannen som fått låna (?) en röjsåg som han är helt vild med. Farligt nära min tomt och syrénträdet. Kapar häcken med röjsåg...Holy
Moses!!!! Ser ut som en alien i allt han klätt ut/på sig i. Män och deras maskiner....wojwoj."May The Force Be With You"....all......!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar