skip to main |
skip to sidebar
Onsdag....och veckovändning.
Äntligen har jag hittat till min lilla blogg igen. Äntligen kom jag inte hem som en zoombie, utan nästan normal. Normalt för min räkning iaf. Kändes underbart att vara en hel människa och inte bara tänka på att gå och sova. Har känt mig väldigt asocial och utan egetliv/utanförjobbliv. Det enda som malt i mitt huvud efter jobbet har varit sängen/soffan/sängen. Har varit totalt slut och varenda energidroppe utsugen. Jobba - sova modellen har gällt i 14 dgr. I dag tyckte jag vi lyckades sy ihop det riktigt skapligt. Förvisso har vi ytterst lite kommunikation med varandra (finns inga luckor som ger sådant utrymme) men fick ett hyggligt flyt....flow. Jag kom dessutom ihåg för andra dagen att "vattna våra små" lite extra. (Torr luft samt ett barn med magproblem). Kändes skönt och jag gillar att ligga jämt eller gärna med en tå i framkant. Det gick bra med alla barn och jag märker att många kommer och vill ha närhet. Det känns stort då......belöning för lite tålmodigt arbete. Hoppas att denna utveckling fortsätter för då kan det likna något riktigt bra framåt våren. Har vobblat mellan känslan "att det här går inte", "jag kommer inte att orka i längden" till "jag är totalt värdelös". Orken är jag fortfarande mycket osäker på, men vill inte tänka på det för mycket. Värk har jag som alltid men det är lite bättre nu när jag slipper alla dessa tunga lyft som jag hade förut. Visst, lyft är det nu med...många, men man kan påverka dom lite mer. Denna lilla (men på sitt sätt ändå stora) gjorde att jag för första gången kände mig lite glad. Har inte velat skriva så mycket förut för att jag var så fruktansvärt trött...och nere.
Gjorde månadens räkningar och hoppas att jag kommit ifatt både jul och 1 veckas sjukdomsavdrag (=en ursinnig magsjuka). Det blir ett stort hål att vara borta. Jobbar man på en frsk är man mer än vanligt utsatt och magsjuka har vi `regler´runt för att slippa få det tillbaka och om igen. Det verkar ha funkat denna gång. Dock var min magsjuka innan jag kom till avd.
Det har varit skönt i flera dagar och inte så kallt. Bra för både människor och maskiner. Tacksam för varje dag som jag slipper kånka på 20 m kabel för att värma upp min bil och för att vi kan gå ut med de små. För egen del också, är kräkstrött på vintern. Längtar vår och några dagar har känts "våriga", t o m fåglarna har kvittrat. Det är så magiskt den där första dagen man kan sitta ute med en kopp kaffe och njuta sol. Mmmm läääängtan.
"May The Force Be With You"
I bow my head, and hope people will honour you and remember your struggle, your words of wisdom and the way of thinking. May you never be forgotten and always held in the good light. Your words are more important then ever and we must listen if we want to survive on this...mother earth.
Lördag i dag.....
....och jag har krupit upp ur kryptan. Living like the vampyre, typ. Har känt mig "kliniskt död". Började mitt "nya" jobb på riktigt denna vecka och har m a o gjort en fullvecka med fullstyrka av barn. Holy Moses, tror knappt det är sant......detta tempo. Funderar en del på vad vi utsätter våra små barn för. Vilket brus och tempo de befinner sig i...och som inte kan välja. Känns inte bra in i mig rent samvetsmässigt. Det är ett tempo där det inte finns rum för varken fm eller em rast....inte ens på ´snabben´. Skratta er lyckliga ni som har det. Det är svårighet att ens få till en 30 min lunchrast för de inblandade. För att de som går långa dagar ska få det får vissa vara utan (köra i ett och i bästa fall sluta ngt tidigare) och den korta tiden inte alls. Detta är verkligheten. Verkligheten är denna att grupperna är så stora (även de med små barn) att inga utrymmen ges, samtidigt som allt fler uppgifter läggs på personalen. Att också kräva att i stort sett allt ska dokumenteras på datorn ger en stark stresskänsla. Många kan inte hantera de uppgifter de ska göra eftersom alla inte har de datorkunskaperna (de flesta), dessutom fungerar inte alltid datorerna. Tänk er att sitta i en miljö av 12-14 små barn av en ålder mellan 1 - max 3 år och skriva på datorn samt kolla all info via datorn.....samtidigt som du ska ha koll på alla dessa barn. Små som klättrar, drar i varandra, slåss om utrymme och konkurerar om saker o personal, knuffar, biter osv. Det är omöjligt! Barnen går före (ansvarsfullt) och all de uppgifter som ska sökas, läsas, göras hänger som ett tungt ok över personalen. En del försöker utnyttja den lilla stund barnen sover men snart är den över då somliga barn ska sluta med detta. Stunden blir för kort för att det ska hinna bli något. Man fodrar att personalen ska fota barnen och dokumentera (portfolio) samtidigt som man har verksamhet. Visst det är fint och intressant men också stressande eftersom grupperna är för stora. När man tar in hur stressade många är, ont i sina kroppar, går på behandlingar (för smärtor, stressrelaterade åkommor), störd sömn, trötta, inte orkar ngt utanför sitt jobb, vill ha mindre arbetstid mm undrar man om våra politiker fattar/inser hur verkligheten ser ut. Man kan införa hur många bra idéer som helst och försvara dem...ålägga personal, men man måste någon gång inse att man även måste ta bort annat. Det går inte att sätta skyhöga mål och spränga sig in med fler planer, dokumentationer, mer barn........någonstans måste man inse att det finns ett stopp. Våra politiker lyssnar inget nedåt och våra chefer är inte tuffa nog att våga prata verklighet. Ingen gör några konsekvensbeskrivningar. Alltför många personal vågar heller inte säga vad de verkligen känner för att inte upplevas som "positiva" och att det kan få effekter på den individuella lönen. Man är motad in i hörnet av alla krav och allt som man ska leva upp till samt ökat föräldrainflytande som gör att det kan bli ytterligare snävare. Somliga föräldrar ser bara till sitt barn och ställer krav därefter. Allt går inte att praktiskt genomföra. Många föräldrar är inte medvetna om den verkliga situationen. De tänker som de flesta ansvarsfulla föräldrar....vill sitt eget barns bästa. Det vill personalen med men resurserna räcker inte till. Resurserna är sedan länge redan förbrukade och allt går med den sista orken. Frågan är hur länge det kommer att dröja innan det verkligen händer något som skakar omkring så pass att man verkligen börjar bry sig. Det handlar inte bara om förskolornas kvalitét utan också om människornas livskavlité som jobbar där. Flera har hjärtproblem, problem med sina kroppar, nedstämda=början till utbrändhet? (som numera inte finns), känner sig stressade, otillräckliga, pressade, känner att de inte kan nå målen, sömnproblem, inte ork att ta vara på fritid (=orkar ej utanför arbetet att göra saker som de skulle vilja), de som är lite äldre vill gå ner i tid, ytterst få kan se sig verksamma i yrket fram till sin pension osv. Detta är ett stort mörker som ingen vill röra i (veta eller se, ta sig an). Det är någon slags konstgjord andning över det hela och hela verksamheten befinner sig på "the thin line". Jag är oroad. Detta är inte kvalité i ordets riktiga mening för den bör omfatta alla. Jag är oroad också över alla barn som ska befinna sig i detta tempo, alla intryck, alla stimuli, brus hela dagarna. De kan inte värja sig. Hur påverkar det dem? Varför talar ingen om detta trots de forskningar som finns och pågår? Tänker speciellt på de minsta. Mitt samvete reagerar iaf.
Usch, nu blir jag trött på mig själv. Borde fokusera på roligare saker. Tror att jag varit för trött för att ens se dem. Att det varit för mycket saker omkring mig som bidragit till oro och otrygghet. Vill bara ha ett enkelt liv. Har inte så stora krav. Önskar lite mindre problem med ekonomi, ett jobb som ger lite utrymme till fritid där man har ork kvar att göra något (om så att bara gå ut och gå), att få vara frisk och orka vara med mina barnbarn. Har råd att äta och betala räkningarna sen är jag rätt nöjd. Har min katt som ger mig beröring och är glad varje dag för att jag kommer. Har också en fin dotter att vara stolt över. Gott nog. Nu längtar jag ljus och värme, fågelkvitter och nyutslagna björkar. Att få plocka vitsippor, liljekonvaljer och gullvivor. Ta en roddtur med min båt på den sköna sjön så befriad från silltjocka stränder av folk, få äta ute och vara ute (gärna i min trädgård) och en semester som kommer framöver.
Over and out.
"May The Force Be With You"
Behöver lite energi till kroppen och knoppen. Inte bara vila utan också sådant som ger energi, glädje, mågottkänsla. Vet just nu (förutom ledighet, semester till varmt land osv) att ett besök hos min frisör skulle ge ett uppryck. Håret ser ut som jag. Glåmigt, trött, platt, livlöst och fruktansvärt rakt. Skulle vilja gå till min hairmaker och trolla fram lite böjar o krökar (= permanent). En enda sak i vägen.....kostar stora pengen....(men jag lever på det 1 år framöver). Skulle ung samtidigt vilja fixa till mina ögonbryn igen....kostar inte skjortan, men lite ändå. Man får försöka lyfta sig bokstavligt i håret.
Därefter behövs ett antal jeans= dåligt resultat i garderobsgenomgången = sämre än jag trodde = typ halvkris. Ett stort antal är slitna, trasiga, sönderanvända. Typ helkris....minst. Därefter kommer t-shirts. Ska ha rens av underkläder....sen får man se vad som blir kvar= behövs. Det är då för sorgligt att man inte har en sedelpress i källaren.....så mycket enklare livet kunde vara.
Nu ska jag lägga mig. Ögonen står i kors. Fick vänta ut insomningstabl (som jag glömde o tog lite för sent...ähhh ca 2 tim försent. Not good. Bless the free day tomorrow.....and my bed!!
Nice....wish it was me.
Fina lockar = Me wants.
Fina härliga böjar...= me like!
Trettondag jul och heldag!!
Man tackar och bockar. Välkommet. Vaknade toktidigt och flera gånger i natt. Den välbekanta flygstressdrömmen igen. Drömmer mycket nu, många drömmar per natt. Känner mig aldrig utvilad när jag vaknar. Känns mer som om jag varit ute på ett långt motionspass. Drog mig ändå för (om det går) locka/lura kroppen till vila/eller att den ska uppfatta att den fått vila. Snart, mycket snart hoppas jag....annars är jag rädd att det inte håller. Törs knappt närma mig tanken.
Efter frukost blev det sköskottning...igen. Nu var det verkligen mycket och det blev närmare 1 tim skottmotion. Mina axlar o rygg tar ännu mera stryk. Får smörja jag mig med tigerbalsam i kväll. Tur då att jag sover singel för den luktar....gott tycker jag men osäkert om andra delar den åsikten. Min muskeltablett räcker inte riktigt till men vill helst inte ta ännu starkare, vart ska det då ta vägen? Men, antar att man till slut får foga sig. Älskar också sommaren o semestern....då mår jag som bäst. Värken är lindrigare och långledigheten frigör mig från alla krav/stress och jag mår så mycket bättre (en bra bit från helt bra men kanske så bra som just jag kan må?). Stor skilland iaf. Tvättade lite tvätt, städade inte (behövdes inte för jag städade sent i helgen), tar det till helgen. Behövde verkligen bara vara helt ledig, från allt. Hanna ringde o sa att jag inte behövde vara nattvakt.....vilket var som en änglakör från himlen....just nu. Älskar mina små men nu är jag spröd, trött och har värk. Vill så gärna bli bättre, starkare och mindre värk så att jag kan orka vara med mina guldhjärtan.....sörjer för min förlust i kraft.
Satte mig senare för att svara på mail. Skrev ett långt övertänkt svar till en god vän men precis innan sista raderna blev satta....sucka datorn, tappade kopplingen och hela långa brevsvaret "simsalabim" försvann. Fy, fy attan vad trött jag blir på dessa medier. Inte första gången heller. Orkade inte svara en gång till.....motivationen flöt bort med orken. Hanna ringde och vi pratade lite....det fick bli kvällsavslutet. Nästan som att krama o pussa dotter god natt....feelgoodfeeling.=)
Önskar mig bara en skööön dröm....snälla dreammakers???!
"May The Force Be With You"
Onsdag......
I dag var det att hoppa upp kl 05.10. Vaknade lite innan. Har oftast någon slags inre klocka som vet om när jag ska gå upp. Vaknar ofta en stund innan. När jag är lite mer oroad kan jag vakna någon timme innan, vilket är rent onödigt.....men blir så ändå. I dag vaknade jag ett tag innan, runt tjugo min och låg med ett öga på klockan. Var inte så trött som jag trodde (delvis pga av en längre tid av dålig kvalitetssömn/orolig sömn). Känner vartefter dagen lider ett "pay-off" av det. Är oftast väldigt trött när jag ska åka hem och märker att jag då stryker tänkta saker att göra efter jobbet. Har inte tagit promenader på mycket länge. Är helt enkelt för trött för det. Vill bara hem, ta en kopp te och kunna vila. Jag vet att det är ett "handikapp" efter sjukdomen och kommer nog aldrig bli bättre....iaf inte så länge jag har dessa jobb (stressjobbet innan och stressen nu). Stress är ju det som jag de facto ska undvika....men det är en omöjlighet.....speciellt i dagens tokslimmade samhälle. Hör bara fler och fler som känner att de inte orkar med allt som krävs. Man undrar när det "stora braket" kommer? Allt fler går med sjuknärvaro på jobben...karensdagen gör sitt till plus att det är så slimmat att en person numera gör fler personers arbete. Man har svårt att få ihop det med arbetslösheten (spec alla unga utan arbete). Det finns verkligen mycket jobb därute men kraven på lönsamhet är orimligt stora och människor är bara som legobitar. Många säger att de vill jobba mindre tid därför att de är så slitna men den möjligheten finns knappast. Det känns kallt, sorgligt och oempatiskt i vårt samhälle. Vad kommer våra barn och barnbarn att möta? Vad ger vi åt dom?
Hur som helst var det planeringsdag på jobbet. Det är en bra dag för att få till en chans till gemensamma aktiviteter, struktur samt att arbeta upp en linje för kommande termin. Nu är det bara så att denna dag alltmer fylls av andra uppgifter som ska göras (mål, mätningar, redogörelser, dokumentationer mm) så att själva syftet med dagen alltmer försvinner. Så var det även med denna dag. På morgon/fm var det genomgång och uppföljning av vissa mål-inriktningar som skulle granskqas och uppföljas.....vilket tar tämligen lång tid = i stort sett hela fm. Sedan alla som ska fördelas på alla grupper utom det inre arbetet.....därefter det inre arbetet. På em var det avdelningsvis arbete med fokus på det egna arb i gruppen......men, ännu ett dokument som skulle gås igenom, svaras skriftligt =redogöras (för ev granskning och sammanställning/kontroll.....alltså mindre tid för det direkta planerandet. Sett till tid för planering blev det den minsta tiden.....inte mycket tid alls. Det är ingen bra utveckling. Det är ett stort och tungt hängande ok. Allt är så skört och intill bristningsgränsen.
Upptäckte alltmer hur enorm högen av info växte som jag måste ta till mig....i det snaraste. Skall fungera direkt i ett lag utan att veta vare sig A eller B. Det är det läget som jag mest av allt avskyr. Har varit med om det nu flera gånger och...ja, det är hemskt. Nu är det värre än någonsin pga man jobbar med "levande material". Känner mig pressad och stressad. Oroad. Not good, not good at all. Vad som gav mig ett tomtebloss självkänsla var dock att jag kunde ge synpunkter på innehållet i ett dokument (2 tom) som anteckandes och diskuterades. Blev nästan förvånad själv. Dagen gick ganska snabbt (heldag) men kändes som man var överkörd av en buss när den var slut. Dagen var slut och jag med. Sen var det att om igen borsta fram en bil, skrapa rutor innan hemfärden. Tvingade mig att åka förbi "det stora plåthuset" för inköp av nödvändigaste. Tursamt var det inte så mycket folk och det gick snabbt. Köpte mig äntligen ett par fårullstofflor. De gamla hade jag använt ´ihjäl´. Tvekade (199:-) pga av lite medel, som måste räcka länge. Men....Tack till mig själv....de var underbara. Jag älskar dom redan. Inga isbitar till fötter mer, och mjuka och sköna därtill. Kom inte hem förrän efter 17 och var rejält trött (vi började tidigt). Kastade in mina grejer och satte igång och skottade direkt. Lika bra att få skitgörat gjort. Hade kommit ganska mycket (jag har inte riktigt hunnit skotta pga av barntillsyn) så det tog ett bra tag 45-60 min. Ett grovt motionspass. Känner att jag tappat några kilon under månaden för magen har blivit ganska platt. Badringen är borta. det är iaf positivt. Sedan äntligen på kvällskvisten....relax....rast. Kände mig rakt igenom trött med värk i kroppen (alltid men mer eller mindre) = mer. Hade köpt färdigmat, var alldeles för trött för att ens tänka mat. Förstår varför barnen gråter när de är för trötta.....fick samma feeling. Skulle ha haft mina små på natten men var "glad" för att det inte blev av. Hade huvudvärk (för 3:e dagen i följd). Hanna var hemma =L pga att frsk hade stängt dagen efter (hon skulle jobba natt och beh då sova på morgonen = barnen lämnas tidigt). Var så trött att jag somnade under filmen som jag skulle se och har gått o lagt mig mitt i allt (iaf stängt av Tv:n)...och jag kommer inte ihåg något alls. Såg på morgonen efter att temuggen stod kvar med te i, en halväten frukt, utbrunna ljus(tack för att jag bara har värmeljus) och läslampan på + pläden nerrunnen på golvet. Inget minne alls. Usch...not good...at all. Varnig för mig själv och varning för att jag är alleles för nära "eggen". Men, vad ska man göra? När min ork är slut...är den totalslut och det finns inget mer än ett mörker efter. Jag kan längre inte ladda om, ta i extra, ge mer osv...för det finns inget. Det tar bara slut...that´s it. Det gäller att hushålla med orken....vilket inte alltid är lätt när stora krav ställs på oss. En svår balansgång.
För att göra slutet positivt.....Jag är glad för mina nya goa, supersköna tofflor!!
"May The Force Be With You"
Tisdag.....
Samma på jobbet som i går. Försöker ta in info......som finns överallt. För den som varit i flödet är det kanske inte så mycket men jag som kommer in i allt....är det otroligt mycket. Men, man kan bara göra sitt bästa...och det försöker jag. Nu läste jag alla föräldranamn som personalen har på en lista för att själva hålla ordning på dem. Alla barns sovtider och tavla för att skriva dem på samt alla barns trygghetssaker (napp, nalle, kanin mm). Först gäller att veta att de finns (alla upplysningar) sedan att lära sig dem. Det blir att öva, öva och öva.
Snoskott före jobb och efter samt borta av snö....som alltid. Hämta ut slantar till imorgon då vi beställer mat. När jag skulle hämta barnen fastnade jag i en kö. Vi har fått en flashals här när det stora stråket att blockerat.....grävarbete. Fattar inte att dom aldrig blir klara....i detta hål har dom hållt på i evigheter. Borde skynda sig eftrsom det bildas enorma sega köer, speciellt vid arbetsslut och början. Det är svårt för alla bilarna att ta sig ut på den livligt trafikerade vägen. En del ger upp, bryter kön och försöker hitta andra vägar. För den som inte känner till denna ´by´är det väldigt dåligt upplyst....andra vägval tex. Det kom inte upp ngn hänvisning eller skylt förrän en bra bit efter....avrvid många (inkl mig) trodde att det var som annars....en fil och att krångla sig förbi hindret. Minipilen kom efter en mängd av fordons försök. Märkligt??!! När jag sent omsider kom fram till målet fanns ingen parkeringsplats på den alltid oskottade parkeringen....för de boende. Urselt skött. Med dessa enorma snömassor gick ingen plats att finna och barnen var tvugna att hämtas....låg redan efter i tid. Jävlar och annat blev det efter att försökt skotta (med pissdålig skyffel= husets) en liten plats i snövallen för bilen. Fick dit den på snedden men ändå ¨å andra kunde passera. Ännu senare. Hämtade barnen och när jag kom fram fick jag be Mio att se till Embla medan jag bytte till en tom lucka på den oskottade p-platsen. Ogillade starkt att lämna dom även för några minuter. Kollade hela tiden och de var på plats. Bilen satt FAST!!!! Skiiiit! En grannpasserande försökte hjälpa mig men bilen rörde sig inte. Troligen is under. Hjälpte inte att jag försökte skotta runt heller. Jag och barnen blev allt vitare i snöfallet så det var bara att lägga ner. Var lite orolig för hur en snöplog skulle kunna ta sig fram med min låda lite ivägen. Stressande! Såg inte Mio för en stind men han roade sig med att springa upp o ner på en kulle precis på platsen. Nu visade det sig att denna kulle bestod i 1 st insnöad bil (troligen inte använd på hela vintern). Blev skiträdd att Mio skulle gjort något märke o ryade bort honom och i samma stund försökte utplåna alla spår (små fötter o glid).Turligt snöade det. Skönt att få in dom men Embla fick värsta "brytet" och tjöt och skrek. Tur att Mio är så lättsam. Under en tid så satt hon ylande i trapphuset, sedan i hallen. Gjorde mat = hungriga mat (värmde mera då). Embla slutade lika snabbt och blev lika nöjd som hon innan var värstatjurig. Tack o tack!! Typ...on/off-knapp. Barnen åt rejält och Mio ville både ha grönsaker och frukt + välling (mugg) senare. Han är nog i en växtperiod och behöver näring. Han säger att han har ont i benen om nätterna och det är troligen sk växtvärk. Sedan var allt frid och fröjd. De fick vara uppe lite extralänge eftersom de var lediga dagen efter. Embla somnade pronto. Mio fick se lite på datorn men kom in till mig och vi såg på byggjobb (i går på familjen med många barn som var lite intressant även för Mio). Mio somnade också snart. Han fick vara uppe till efter nio så han var trött. Lite mysigt att ha en stund med bara honom eftersom han uppskattar det så mycket....lilla hjärtat.
Tänkte att Hanna skulle få bogsera bort mig eller att jag hade varit tvungen att låna hennes bil för att komma hem....men ....magi?....bilen gick ganska lätt att få bort. Den nya snön kanske greppade? Mycket tacksam iaf. Hem och in i sängen direkt. Var mycket trött. Allt nytt på jobbet + skottande+ biltrassel+ barn/sen kväll tog mina krafter. Kommer knappt i håg att jag kom hem och hade lämnat allt i sticket (muggar, saker väska mm). Olikt mig.
Älskar er mina små gullungar!!!! Alltid!!!
