I dag var det att hoppa upp kl 05.10. Vaknade lite innan. Har oftast någon slags inre klocka som vet om när jag ska gå upp. Vaknar ofta en stund innan. När jag är lite mer oroad kan jag vakna någon timme innan, vilket är rent onödigt.....men blir så ändå. I dag vaknade jag ett tag innan, runt tjugo min och låg med ett öga på klockan. Var inte så trött som jag trodde (delvis pga av en längre tid av dålig kvalitetssömn/orolig sömn). Känner vartefter dagen lider ett "pay-off" av det. Är oftast väldigt trött när jag ska åka hem och märker att jag då stryker tänkta saker att göra efter jobbet. Har inte tagit promenader på mycket länge. Är helt enkelt för trött för det. Vill bara hem, ta en kopp te och kunna vila. Jag vet att det är ett "handikapp" efter sjukdomen och kommer nog aldrig bli bättre....iaf inte så länge jag har dessa jobb (stressjobbet innan och stressen nu). Stress är ju det som jag de facto ska undvika....men det är en omöjlighet.....speciellt i dagens tokslimmade samhälle. Hör bara fler och fler som känner att de inte orkar med allt som krävs. Man undrar när det "stora braket" kommer? Allt fler går med sjuknärvaro på jobben...karensdagen gör sitt till plus att det är så slimmat att en person numera gör fler personers arbete. Man har svårt att få ihop det med arbetslösheten (spec alla unga utan arbete). Det finns verkligen mycket jobb därute men kraven på lönsamhet är orimligt stora och människor är bara som legobitar. Många säger att de vill jobba mindre tid därför att de är så slitna men den möjligheten finns knappast. Det känns kallt, sorgligt och oempatiskt i vårt samhälle. Vad kommer våra barn och barnbarn att möta? Vad ger vi åt dom?
Hur som helst var det planeringsdag på jobbet. Det är en bra dag för att få till en chans till gemensamma aktiviteter, struktur samt att arbeta upp en linje för kommande termin. Nu är det bara så att denna dag alltmer fylls av andra uppgifter som ska göras (mål, mätningar, redogörelser, dokumentationer mm) så att själva syftet med dagen alltmer försvinner. Så var det även med denna dag. På morgon/fm var det genomgång och uppföljning av vissa mål-inriktningar som skulle granskqas och uppföljas.....vilket tar tämligen lång tid = i stort sett hela fm. Sedan alla som ska fördelas på alla grupper utom det inre arbetet.....därefter det inre arbetet. På em var det avdelningsvis arbete med fokus på det egna arb i gruppen......men, ännu ett dokument som skulle gås igenom, svaras skriftligt =redogöras (för ev granskning och sammanställning/kontroll.....alltså mindre tid för det direkta planerandet. Sett till tid för planering blev det den minsta tiden.....inte mycket tid alls. Det är ingen bra utveckling. Det är ett stort och tungt hängande ok. Allt är så skört och intill bristningsgränsen.
Upptäckte alltmer hur enorm högen av info växte som jag måste ta till mig....i det snaraste. Skall fungera direkt i ett lag utan att veta vare sig A eller B. Det är det läget som jag mest av allt avskyr. Har varit med om det nu flera gånger och...ja, det är hemskt. Nu är det värre än någonsin pga man jobbar med "levande material". Känner mig pressad och stressad. Oroad. Not good, not good at all. Vad som gav mig ett tomtebloss självkänsla var dock att jag kunde ge synpunkter på innehållet i ett dokument (2 tom) som anteckandes och diskuterades. Blev nästan förvånad själv. Dagen gick ganska snabbt (heldag) men kändes som man var överkörd av en buss när den var slut. Dagen var slut och jag med. Sen var det att om igen borsta fram en bil, skrapa rutor innan hemfärden. Tvingade mig att åka förbi "det stora plåthuset" för inköp av nödvändigaste. Tursamt var det inte så mycket folk och det gick snabbt. Köpte mig äntligen ett par fårullstofflor. De gamla hade jag använt ´ihjäl´. Tvekade (199:-) pga av lite medel, som måste räcka länge. Men....Tack till mig själv....de var underbara. Jag älskar dom redan. Inga isbitar till fötter mer, och mjuka och sköna därtill. Kom inte hem förrän efter 17 och var rejält trött (vi började tidigt). Kastade in mina grejer och satte igång och skottade direkt. Lika bra att få skitgörat gjort. Hade kommit ganska mycket (jag har inte riktigt hunnit skotta pga av barntillsyn) så det tog ett bra tag 45-60 min. Ett grovt motionspass. Känner att jag tappat några kilon under månaden för magen har blivit ganska platt. Badringen är borta. det är iaf positivt. Sedan äntligen på kvällskvisten....relax....rast. Kände mig rakt igenom trött med värk i kroppen (alltid men mer eller mindre) = mer. Hade köpt färdigmat, var alldeles för trött för att ens tänka mat. Förstår varför barnen gråter när de är för trötta.....fick samma feeling. Skulle ha haft mina små på natten men var "glad" för att det inte blev av. Hade huvudvärk (för 3:e dagen i följd). Hanna var hemma =L pga att frsk hade stängt dagen efter (hon skulle jobba natt och beh då sova på morgonen = barnen lämnas tidigt). Var så trött att jag somnade under filmen som jag skulle se och har gått o lagt mig mitt i allt (iaf stängt av Tv:n)...och jag kommer inte ihåg något alls. Såg på morgonen efter att temuggen stod kvar med te i, en halväten frukt, utbrunna ljus(tack för att jag bara har värmeljus) och läslampan på + pläden nerrunnen på golvet. Inget minne alls. Usch...not good...at all. Varnig för mig själv och varning för att jag är alleles för nära "eggen". Men, vad ska man göra? När min ork är slut...är den totalslut och det finns inget mer än ett mörker efter. Jag kan längre inte ladda om, ta i extra, ge mer osv...för det finns inget. Det tar bara slut...that´s it. Det gäller att hushålla med orken....vilket inte alltid är lätt när stora krav ställs på oss. En svår balansgång.
För att göra slutet positivt.....Jag är glad för mina nya goa, supersköna tofflor!!
"May The Force Be With You"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar