7/2 Snoriga tider.

Måndag.....
Måndagen i dag blev en fin och lugn dag. Fint kan det vara annars med men fint för barnen med lite lugnare dag....och oss med. Kändes bra att kunna läsa m å n g a sagor och att göra något utanför ´protokollet´. I dag kunde jag låta barnen prova/tforska i "Nalle programmet", ett pedagogiskt program för barn. De tyckte det var jättekul och hade svårt att slita sig för mellanmålet. Vi har så många barn och små med stora behov så det är närmast omöjligt annars. Då får man passa på när de unika tillfällena ges. 

Just för att det var mindre barn försökte vi oss på det senaste av data och kontoll som vi ålagts. Det tog ´bara´ tre kvart att lotsa sig igenom. Handledningen var inte den bästa och man blir kastad än hit och än dit....innan det funkar (tror vi). Alla har haft detta problem att brottas med. Vi kan bara konstatera (igen och igen) att vi lever i olika verkligheter.....de styrande och vi. Finns inte en chans att man kan sitta på det viset i en småbarnsgrupp, och inget annat vis heller för den delen. För min del blev jag inte ens insläppt i programmet och kunde därför inte fixa min sida. Blir väl att kolla lösen och se om de ändrat (igen). Detta allt tar så mycket tid och stressar oss alla. Allt nytt blir inte bättre. Tid måste tas någonstans ifrån....och gissa vart. Suuuucck.

Det är en tid av förkylningar nu. En del barn är hemma just p g a detta. Känner själv att jag håller på att bli snorig och att halsen känns trång. oppas att jag klarar det och att det stannar som det är. Har inte råd eller lust att bli sjuk. (Alltså tvärtemot vad som säga om oss arbetstagare = att vi vill vara hemma o slöa o ligga på soffan. Det är isf för de som har råd till det = not me). Glad för att vädret är milt och man kan dra ifrån ännu en dag ur vintermånaden Februari. Men, det är halt. I går när jag gick till affären för att köpa tidningen slog jag en sprattelvurpa mitt på trottoaren. Var i luften och gjorde alla möjliga krumsprång men dratta på bredrumpan iaf. Glansis. Larvig som man är tittade jag först om någon såg mig innan jag kände efter hur det hade gått. Man känner sig fånig när man ramlar, men lika fånigt är det att tänka så. Det gick bra förutom en skrapad hand och en "jordenruntfärgad bakhalva".

Ringde till min frisör och beställde tid. Äntligen fick jag det gjort. Måste börja med hälsokur för mitt bortglömda/bortprioriterade hår. Halleluja! Först klippa gammalt rafs = slitna toppar. Sen i med lite färg = toning. Sist i senvår/försommar i med lite krökar o böjar. Vet att jag känner som jag har en fårmatta på huvudet först men efter 14 dgr brukar det bli bra. Gillar att få volym. Har ett typiskt svenskt tunnt och spikrakt hår. Den genen är inte så kul. Jag som alltid älskat långt och lockigt....bah....finns bara på bild. 

I dag blir det inga nyttigheter då jag kom hem ganska sent. Strykhögen (som ett mindre höghus) får vänta till i morgon. Nu blir det varmt te och nässpray. 

"May The Force Be With You"

Fortsättning på veckan....3:e feb.
3/2   Dagen efter veckovändningen.....det närmar sig spurten.
När jag kom hem skulle det städas men var tvungen att ta något att äta först. Oftast min hemkommarrutin, en kopp kaffe eller te (oftast te) och en macka. Får mig att gå ner i varv lite och komma i normalandning. Tittar samtidigt efter lite post o annat.Bästa hemkommarstunden...de primo. Därefter skulle städningen köras för det är värt så mycket att ha en ledig fredag att se fram emot, men då ringde telefon. Hanna och barnen skulle komma en stund för det var lite marmor (=Emblas ord) sjuka. Lika bra att skjuta på städet en dag för det brukar behövas lite efterröj. Jepp, right I was.Blev drop in the bed, instead!
4/2    I dag var det lite mindre barn och det märktes i barngruppen. Det blev ett annat lugn med mindre stimuli och mindre av sådant som tar barns intresse från pågående samling/verksamhet. Mindre kontroverser/konkurrens uppstår och leken blir längre och lugnare= mindre konflikter. Drömsenario.Vi hade en trevlig och rolig sångstund med instrument....vi var en orkester i hop. Barnen var jätteduktiga. Roligt! Första veckan jag varit tämligen nöjd och lite mer avslappand och mindre missnöjd med mig själv. Har också känt mig piggare och alltså inte gått hem och dött på direkten. Därför passade jag på att köpa Emblas 3-års present på en av mina favvo-affärer "Villervalla". Blev nöjd med mina inköp. Sedan var det dax för helstädning av övre och nedre våning. Nice när det var klart. Därpå en storstädning av mig sjäv...means låtsasspa.....sköööönt!!
En riktigt bra vecka och man känner sig glad och har större chans att koppla av. Måste dock (söndag) läsa ett dokument på ett antal sidor.....8-10. Hela (skolöverstyrelsens redogörelse på mången antal sidor. Men jag nöjer mig med det som anbelangar oss...frsk) utlåtandet/beskrivningen är på betydligt fler sidor (äv skolan).
Mycket nöjd med det milda väder som rådit, trots regnpölar, is, halka....= den förpestade snön försvinner ju...o ingen kommer som retur!! =) Hoppas att det håller på en stund för då blir vintermånaden februari desto kortare.......av just vintermånad. Me happy!!! 

"May The Force Be With You"

Februari.....stygn, sol och planering.

Onsdag...och veckovändning.

Äntligen en stund vid datorn. Har haft dåligt samvete för att jag inte svarat på mina vänners mail. Har varit zoombie eller näst intill död när jag kommit hem. I dag var det den första lite lugnare dagen. Jag kände mig nästan normal (utan att ange vad normalstatus är =) och har svarat en god vän och tänker ta några till strax.
I går var det tanken men fick ett telesamtal från dottern att min lillprins hade skadat sig. Han hade ramlat mot en stol och salgit upp ett ordentligt jack i pannan. Till sjukan och sy. De lugnande ´supparna´hjälpte inte så det blev att sy utan bedövning. Stackars liten. Åkte hem dit och tog hand om honom så mamma kunde hämta lillasyster. Vi fikade extra gott och han fick en kul dinosauriusbok (uppviksbok) av mig, som lite tröst. Jag sa att han haft en riktig otursdag och nu skulle vi se till att det blev lite tur och att han blev glad. Han tyckte om boken och sa..."Ja, jag blev glad. Den är jag rädd om och Embla (lillasyster) får inte ha den". Mitt kära hjärta. Man vet aldrig vad som ska hända nästa dag. Det är bra för då behöver man inte oroa sig för tråkigheter och det roliga kommer som soliga överraskningar.
I dag var det sol och milt. Det har tagit på de enorma snöbergen. Me like...a lot!! För var dag som går är det en dag mindre med snö o vintereländet. Me like...also!
I dag handlade jag mig en vit steghylla, miniväxthus (vitt) som ska bli fina i verandahuset. Det ska byggas om så småningom för jag har aldrig tyckt om det. Det ska bli mindre och med riktiga fönster (tvåkopplade som på det övriga huset). Troligen kommer den tvådelade glasdörren att flyttas dit. Vitt inuti med liggande panel (för att få det att se större ut). Ganska enkelt men much bättre. Ska sälja de nya `fina`fönstren. Sådana som man kan snurra och ställa i alla lägen, 3-glas osv. Visst finfina fönster men inte de jag ville ha. 3 vridbara och 4 fasta (nya). Tokigt, javisst men trivseln går först och att det ser finare ut mot det övriga huset. När det blir klart vet ingen, men bara att jag vet.......räcker just nu. 
Ska måla hallen i "äggvitt", det ska bli så kul. Den (hallen) finns färdig i mitt huvud. Trappan ska också bli vit och det ser jag verkligen fram emot. Två nya lampor och lite fina krokar och jag har en ny ljus och härlig hall. Vill ha krokar av den gamla modellen till en platsbyggd hylla. Krokar som man skruvar fast och har två fasta hängkrokar under. Tänk....gammal skola. Ska bygga ett elementskydd också, men det klara jag själv. Roligt ska det bli!! Jiiipppiikul!! 
Men nu....tänker jag mest på min lille Mio med stygn i pannan. 

Dinosaurier kan göra en liten pojke glad!

"May The Force Be With You"

Normalitet?

Onsdag....och veckovändning.

Äntligen har jag hittat till min lilla blogg igen. Äntligen kom jag inte hem som en zoombie, utan nästan normal. Normalt för min räkning iaf. Kändes underbart att vara en hel människa och inte bara tänka på att gå och sova. Har känt mig väldigt asocial och utan egetliv/utanförjobbliv. Det enda som malt i mitt huvud efter jobbet har varit sängen/soffan/sängen. Har varit totalt slut och varenda energidroppe utsugen. Jobba - sova modellen har gällt i 14 dgr. I dag tyckte jag vi lyckades sy ihop det riktigt skapligt. Förvisso har vi ytterst lite kommunikation med varandra (finns inga luckor som ger sådant utrymme) men fick ett hyggligt flyt....flow. Jag kom dessutom ihåg för andra dagen att "vattna våra små" lite extra. (Torr luft samt ett barn med magproblem). Kändes skönt och jag gillar att ligga jämt eller gärna med en tå i framkant. Det gick bra med alla barn och jag märker att många kommer och vill ha närhet. Det känns stort då......belöning för lite tålmodigt arbete. Hoppas att denna utveckling fortsätter för då kan det likna något riktigt bra framåt våren. Har vobblat mellan känslan "att det här går inte", "jag kommer inte att orka i längden" till "jag är totalt värdelös". Orken är jag fortfarande mycket osäker på, men vill inte tänka på det för mycket. Värk har jag som alltid men det är lite bättre nu när jag slipper alla dessa tunga lyft som jag hade förut. Visst, lyft är det nu med...många, men man kan påverka dom lite mer. Denna lilla (men på sitt sätt ändå stora) gjorde att jag för första gången kände mig lite glad. Har inte velat skriva så mycket förut för att jag var så fruktansvärt trött...och nere.
Gjorde månadens räkningar och hoppas att jag kommit ifatt både jul och 1 veckas sjukdomsavdrag (=en ursinnig magsjuka). Det blir ett stort hål att vara borta. Jobbar man på en frsk är man mer än vanligt utsatt och magsjuka har vi `regler´runt för att slippa få det tillbaka och om igen. Det verkar ha funkat denna gång. Dock var min magsjuka innan jag kom till avd.
Det har varit skönt i flera dagar och inte så kallt. Bra för både människor och maskiner. Tacksam för varje dag som jag slipper kånka på 20 m kabel för att värma upp min bil och för att vi kan gå ut med de små. För egen del också, är kräkstrött på vintern. Längtar vår och några dagar har känts "våriga", t o m  fåglarna har kvittrat. Det är så magiskt den där första dagen man kan sitta ute med en kopp kaffe och njuta sol. Mmmm läääängtan.

 "May The Force Be With You"

16/1 May the world never forget you!

I bow my head, and hope people will honour you and remember your struggle, your words of wisdom and the way of thinking. May you never be forgotten and always held in the good light. Your words are more important then ever and we must listen if we want to survive on this...mother earth.

15/1 "Kliniskt död"

Lördag i dag.....
....och jag har krupit upp ur kryptan. Living like the vampyre, typ. Har känt mig "kliniskt död". Började mitt "nya" jobb på riktigt denna vecka och har m a o gjort en fullvecka med fullstyrka av barn. Holy Moses, tror knappt det är sant......detta tempo. Funderar en del på vad vi utsätter våra små barn för. Vilket brus och tempo de befinner sig i...och som inte kan välja. Känns inte bra in i mig rent samvetsmässigt. Det är ett tempo där det inte finns rum för varken fm eller em rast....inte ens på ´snabben´. Skratta er lyckliga ni som har det. Det är svårighet att ens få till en 30 min lunchrast för de inblandade. För att de som går långa dagar ska få det får vissa vara utan (köra i ett och i bästa fall sluta ngt tidigare) och den korta tiden inte alls. Detta är verkligheten. Verkligheten är denna att grupperna är så stora (även de med små barn) att inga utrymmen ges, samtidigt som allt fler uppgifter läggs på personalen. Att också kräva att i stort sett allt ska dokumenteras på datorn ger en stark stresskänsla. Många kan inte hantera de uppgifter de ska göra eftersom alla inte har de datorkunskaperna (de flesta), dessutom fungerar inte alltid datorerna. Tänk er att sitta i en miljö av 12-14 små barn av en ålder mellan 1 - max 3 år och skriva på datorn samt kolla all info via datorn.....samtidigt som du ska ha koll på alla dessa barn. Små som klättrar, drar i varandra, slåss om utrymme och konkurerar om saker o personal, knuffar, biter osv. Det är omöjligt! Barnen går före (ansvarsfullt) och all de uppgifter som ska sökas, läsas, göras hänger som ett tungt ok över personalen. En del försöker utnyttja den lilla stund barnen sover men snart är den över då somliga barn ska sluta med detta. Stunden blir för kort för att det ska hinna bli något. Man fodrar att personalen ska fota barnen och dokumentera (portfolio) samtidigt som man har verksamhet. Visst det är fint och intressant men också stressande eftersom grupperna är för stora. När man tar in hur stressade många är, ont i sina kroppar, går på behandlingar (för smärtor, stressrelaterade åkommor), störd sömn, trötta, inte orkar ngt utanför sitt jobb, vill ha mindre arbetstid mm undrar man om våra politiker fattar/inser hur verkligheten ser ut. Man kan införa hur många bra idéer som helst och försvara dem...ålägga personal, men man måste någon gång inse att man även måste ta bort annat. Det går inte att sätta skyhöga mål och spränga sig in med fler planer, dokumentationer, mer barn........någonstans måste man inse att det finns ett stopp. Våra politiker lyssnar inget nedåt och våra chefer är inte tuffa nog att våga prata verklighet. Ingen gör några konsekvensbeskrivningar. Alltför många personal vågar heller inte säga vad de verkligen känner för att inte upplevas som "positiva" och att det kan få effekter på den individuella lönen. Man är motad in i hörnet av alla krav och allt som man ska leva upp till samt ökat föräldrainflytande som gör att det kan bli ytterligare snävare. Somliga föräldrar ser bara till sitt barn och ställer krav därefter. Allt går inte att praktiskt genomföra. Många föräldrar är inte medvetna om den verkliga situationen. De tänker som de flesta ansvarsfulla föräldrar....vill sitt eget barns bästa. Det vill personalen med men resurserna räcker inte till. Resurserna är sedan länge redan förbrukade och allt går med den sista orken. Frågan är hur länge det kommer att dröja innan det verkligen händer något som skakar omkring så pass att man verkligen börjar bry sig. Det handlar inte bara om förskolornas kvalitét utan också om människornas livskavlité som jobbar där. Flera har hjärtproblem, problem med sina kroppar, nedstämda=början till utbrändhet? (som numera inte finns), känner sig stressade, otillräckliga, pressade, känner att de inte kan nå målen, sömnproblem, inte ork att ta vara på fritid (=orkar ej utanför arbetet att göra saker som de skulle vilja), de som är lite äldre vill gå ner i tid, ytterst få kan se sig verksamma i yrket fram till sin pension osv. Detta är ett stort mörker som ingen vill röra i (veta eller se, ta sig an). Det är någon slags konstgjord andning över det hela och hela verksamheten befinner sig på "the thin line". Jag är oroad. Detta är inte kvalité i ordets riktiga mening för den bör omfatta alla. Jag är oroad också över alla barn som ska befinna sig i detta tempo, alla intryck, alla stimuli, brus hela dagarna. De kan inte värja sig. Hur påverkar det dem? Varför talar ingen om detta trots de forskningar som finns och pågår? Tänker speciellt på de minsta. Mitt samvete reagerar iaf.
Usch, nu blir jag trött på mig själv. Borde fokusera på roligare saker. Tror att jag varit för trött för att ens se dem. Att det varit för mycket saker omkring mig som bidragit till oro och otrygghet. Vill bara ha ett enkelt liv. Har inte så stora krav. Önskar lite mindre problem med ekonomi, ett jobb som ger lite utrymme till fritid där man har ork kvar att göra något (om så att bara gå ut och gå), att få vara frisk och orka vara med mina barnbarn. Har råd att äta och betala räkningarna sen är jag rätt nöjd. Har min katt som ger mig beröring och är glad varje dag för att jag kommer. Har också en fin dotter att vara stolt över. Gott nog. Nu längtar jag ljus och värme, fågelkvitter och nyutslagna björkar. Att få plocka vitsippor, liljekonvaljer och gullvivor. Ta en roddtur med min båt på den sköna sjön så befriad från silltjocka stränder av folk, få äta ute och vara ute (gärna i min trädgård) och en semester som kommer framöver.  
Over and out. 

"May The Force Be With You"  

7/1 Ge sig själv gåva.

Behöver lite energi till kroppen och knoppen. Inte bara vila utan också sådant som ger energi, glädje, mågottkänsla. Vet just nu (förutom ledighet, semester till varmt land osv) att ett besök hos min frisör skulle ge ett uppryck. Håret ser ut som jag. Glåmigt, trött, platt, livlöst och fruktansvärt rakt. Skulle vilja gå till min hairmaker och trolla fram lite böjar o krökar (= permanent). En enda sak i vägen.....kostar stora pengen....(men jag lever på det 1 år framöver). Skulle ung samtidigt vilja fixa till mina ögonbryn igen....kostar inte skjortan, men lite ändå. Man får försöka lyfta sig bokstavligt i håret. 
Därefter behövs ett antal jeans= dåligt resultat i garderobsgenomgången = sämre än jag trodde = typ halvkris. Ett stort antal är slitna, trasiga, sönderanvända. Typ helkris....minst. Därefter kommer t-shirts. Ska ha rens av underkläder....sen får man se vad som blir kvar= behövs. Det är då för sorgligt att man inte har en sedelpress i källaren.....så mycket enklare livet kunde vara.
Nu ska jag lägga mig. Ögonen står i kors. Fick vänta ut insomningstabl (som jag glömde o tog lite för sent...ähhh ca 2 tim försent. Not good. Bless the free day tomorrow.....and my bed!!

Nice....wish it was me.

Fina lockar = Me wants.

Fina härliga böjar...= me like!

                                                                                                         
       "May The Good Forces Be With You"