23/5 "Rullande bandet".

23/5 Måndag.

Så var det måndag igen. Började sent i dag, skönt men det är den jobbigaste biten. När vi jobbar em är vi bara två/2 personal oavsett barnantal. Den är tuff och lite wierd för att man kör samma lopp, har samma procedurer som på fm men med klart färre pers. Efter maten som får fördelas på 3 bord för att det ska gå ihop sig (14 små) skall alla tvättas, bytas och några pottas/toas. Det går på ett rullande band (när det löper på bra....dvs utan något strul). En tar hand om alla kladdiga bord och porslin mm, en annan tar bytena och en tredje klär på dom och stoppar dom i vagnen. Nu är det så att en liten 1:åring skall äta på sin tid och ofta är vaken när många andra sover plus några "håller på att sluta sova barn" som ska tas om hand. En pers måste gå ut på rast och en gå hem så ett tag är man bara en pers på allt. När den sista lille kotten är sövd ska den förste upp så det är en "barn-löpande-line" hela tiden. Att ta upp dem tar tid för barn vaknar inte på en gång. En del (eg alla) vill sitta i knät, andra måste underhållas för att inte sova mer/om medan andra blir sura och arga för att blivit upptagna mitt i den sköna sömnen. Man brukar få forcera lite för att hinna byta igenom alla innan mellanmålet. Med  en 11-14 barn på 2 till mellanmål gör man sannerligen skäl för den dåliga lönen (med aldrig någon fm el em rast/paus). Efter mellanmålet kommer föräldrar el ersättare i en ström och det är omöjligt att hinna prata med alla (isf turnr). Dessa moment brukar kännas stressande och man är varm som ett gammalt ånglok när ruschen är över. Därefter ska avd städas upp, sopas och allm snyggas upp för dagen. Det får man göra efter att man lämnat av sina barn till "stäng-avd". För min del betyder det att jag aldrig kan gå hem då jag egentligen ska....främst för det är omöjligt att lämna en pers ensam med så många barn och med en hög sysslor som ska göras. Vi är för få med alltför stor grupp. Det är nog mer eller mindre ett landsproblem numera, även om det finns skillnader mellan kommuner (och vi ligger verkligen inte i topp gällande pers täthet). Det som oroar är att alltfler känner sig utarbetade. Vi är ett konstigt släkte som lärts att inte klaga (=gnällkärringar) och där det inte är populärt att göra så.....så det kan te sig lite konstigt då den ena efter den andre "viker sig" och blir sjukskriven (=tydliga stresssymtom, dålig sömn, värk i kropp, ryggskott, trasiga leder, magproblem, hjärtproblem osv). De som styker med först är ofta en personal som har ganska många år i yrket. Många är trasiga i kroppen och uttröttade. Too much är det enkla svaret. Inte bara gruppstorleken utan också de oändliga bisysslorna som hela tiden växer. Det går bara inte till slut. Det finns inte tillräckligt med armar eller tid. Tänker också på vad vi (de ansvariga) utsätter våra barn för.....det gör mig sorgsen att tänka på och allra mest de små. Känner mig som en stor svikare och vi är många som går med det dåliga samvetet att inte hinna med våra barn så som vi anser/känner/vet att vi borde. Att tvingas att ta tid från dem för att presentera än det ena än det andra gällande dokumentation, uppföljningar, utvärderingar, ännu mer dokumentation, ta hand om varandras barn, extra barn, statistik o statistik, projekt, teman, möten o protokoll mm mm. Det känns inte bra och man känner sig inte nöjd. Fler vill byta jobb och en del tar klivet ifrån. De som är yngre har en chans till omval och fler vill, dessutom tjänar man bättre i de flesta yrken (inte minst med en högskoleutb i ryggen plus en meriterande gymn utb el yrke). Jag tycker utv inte har blivit till det bättre om man ser till helheten. Barnen kommer alltför ofta i kläm. De goda åren är förbi och fortsätter detta blir det bara förvaring (om än i den bästa ped anda som går att skapa) för det finns inga reella möjligheter till något annat. Skolöverstyrelsen skulle behöva vara ute i den verkligheten som råder innan de fabricerar mål och "skan" i sina planer för Förskolan. Det är luftslott. Vi måste börja tala verklighet....för våra barns skull......och sluta att låtsas.                                                               
Puh, over and out.
Slutkörd åkte jag hem o släppte ut katten och slängde i mig en macka innan jag hämtade mina små (barnbarn) på deras förskola. Det gick bra och mamma kom hem runt 22.15. Då har jag bara att tippa ner mig i min säng och droppa bort inom några minuter. Brukar komma i säng runt 23.30 då jag beh förbereda för morgondagen och kolla över mina ansvar (=spec ansv uppg) på avd/huset. Behöver ibland en nervarvningsstund för att kunna komma till ro även om jag är urtrött. 
That´s life........Cé la vie......

"May The Force Be With You"