Soooov uuut!! Thanks God for that, känner mig grymt sliten. Har varit ett alldeles för hårt tempo. Man är ingenting när man kommer hem. Har tänkt åka till NRKPG flera ggr, men blir inte av. När jag kommer hem har all energi gått åt och det enda jag då längtar efter är en stol/en säng att sjunka ner i. Så här ska inte livet vara. Den sk balansskålen är ute ur serien för den är oandvändbar. Råder ett dagligt "tippoverläge".Med två personer missing i laget tar det ut sin rätt. Vet inte hur många veckor vi kämpat men det börjar kännas olidligt länge. Vet att sommaren blir dito samt att en pers ev inte stannar. Kollegan lessnar mer och mer på vår näst intill omöjliga arbetssituation.....utan stöd från något håll. Vi är nära nog totalt osynliga. Med denna skitlön som bonus är det lite av "gammal livegen situation". Jag bara undrar länge vi orkar innan allt brakar.
15/5 Sov igen...kroppen behöver. Sover ganska dåligt med många "vaknauppstunder" under natten, för att sedan vara dödens när det är dags att stiga upp. Glad att jag lyckats köra bil var dag utan att hamna i diket. Inre stress och spändhet säger doktorn....men yrket är väldigt stressigt och vi hinner i stort aldrig att prata med varandra under dagens gång. Det blir några ´kastade´meningar mitt i röran eller ute vid någon minilucka....ev. Jag älskar barnen, har bra kollegor men mycket är tokstressigt pga av alla dessa "bonus" = extra uppgifter. All denna tokdokumentation på allt...i bild som skriftligt. Datoröverföringar (som någon knappt helt o hållet kan). Prova att sitta med en dator för att utföra ett bildprogram (bl a då) och ha 10-15 barn runt dig mellan 01-max 3 år. Det är en ganska hopplös situation. Denna skolöverstryrelse som målbeskriver/riktar/begär i form av s k a har förmodligen inga småbarn själva eftersom de kan begära allt detta och dessutom på ett redan full schema. Alla vackra borgar och slott av ord mer eller mindre knäcker oss....de är många ogenomförbara eller nära nog. Skolöverstyrelsen har nog inte förstått att vi har små barn från 01 år och uppåt (vi; 01-max3)...alltså INTE skolbarn. UUuuurrrkkk!!
Rensade i trädgården vilket fungerar som självterapi också. Tror mycket på naturen/trädgården som en helande kraft. Mitt andra kraftcentra är vatten/havet som känns så befriande. Har just nu jobbångest som varje söndag....inte för barnen, dom tycker jag så mycket om...inte för kollegorna (de som är kvar = 1 st) utan allt förbannat kringarbete som stressar oss så och är (orimligt) och oändligt. En av kollegorna funderar starkt på att sadla om.....vilket betyder bättre lön och något som du trivs med att göra. Heja henne som vågar..."Det är nu om det ska bli" säger hon. Önskar henne mycket lycka till isf, annars varmt välkommen tillbaka. Själv undrar jag någonstans därinne hur länge det ska hålla? Min kropp protesterar allt mer...? Men det är väl bara "att gilla läget.....men i (mental/inre verbal) protest."
"May The Force Be With You"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar