I morgon blir det jobbet igen. Vet inte men varje söndag numer (efter jobbytet) får jag ont i magen, blir orolig och får ngn slags ångest? Tror själv jag vet varför. Jag har ännu inte grepp om situationen. Vet inte så bra vad jag ska göra mer än det jag ser och "löpet". Tidigare visste jag exakt vilka dagar jag hade speciella ansvar/uppgifter och kunde planera utifrån det. Dessutom hade jag så mycket material att ta av så jag blev inte handlingslös om det fallerade. Lätt att hoppa in för ngn annan och tvärtom. Nu vet jag inte hur det är tänkt riktigt och känner mig oförberedd. Har heller inte koll på det aktuella materialet utan får ta något ur mitt eget "bibliotek". Jag tycker om att vara förberedd det ger ett större lugn, sedan har man inte alltid garanti för hur det ska gå för det. Barn är levande material, men med en ganska stor "låda att ösa ur" kan man på ställe ofta lösa detta. Hitta något som blir bra....här och nu. Önskar mig ett större lugn. Önskar också att det inte var så krävande utanför "barnbiten". Uppgifterna liknar celldelning och strömmar på ideligen. Inget tas bort och allt ska rymmas på en tid som är alltför liten. Somliga uppgifter är i princip olösliga. Det är produkter av idéer fria från verkligheten. Då, är det svårt att få ihop två världar. Suck.....hemskt att önska att man vore pensionär. Det är långt dit och när den dagen kommer finns väl varken pensionärer eller pension kvar. Bortrationaliserade. Jag lever i fel tid.....Amen (amein).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar