Hej o Hå i det blå....nu är det fredag igen!! Me liiike!
Nu är det november så att det förslår. Grått, grått och lite grått, förvisso med lite vita inslag, som håller på att bli grå (eller mera smutsbruna). Denna månad är min värsta på hela året. Seg, lång (inte längre än andra men känns så), och hästfiltsgrå. Jag som älskar ljus, den rara solen och allt som där hör till. Tur att det kommer lite advent och julhögtid. Då åker alla stjärnor, ljusstakar och annat fram i fönster, på tomter och utanför tomter med. Visst, somligt kan vara riktigt gräsligt och ´too much´, men det händer iaf något. Det fulfula kan man skratta åt och det finfina beundra och glädjas till. Älskar ljus, behöver minst en container värmeljus var vinter, plus en del andra också. Det är så fint att se ljuslågan dansa lite fint och känna värmen....rogivande och mysigt. Så, här vare ljus i mitt hus.

I dag skulle jag efter mycket om och men sätta upp mina hissgardiner i köket (och matrum), vita förstås. Köpte dom för ganska länge sedan (trol i sommras?). I dessa gardiner går små veck som man ska stoppa ´pinnar´i. När jag skulle göra det (man sätter ihop två i ett plaströr), så visade det sig att pinnen hade samma diameter som röret. Helt omöjligt tom för Joe Labero. Provade med olja och diskmedel....men no no. Ringde och berättade om felet och skulle få nya pinnar. Servicedamen lät väldigt förvånad över felet (jag med, kan jag tillägga). Det gick en, flera veckor men inga pinnar. Ringde igen och fick reda på av samma dam (som mindes mig...well) och sa att den orden hade blivit avskriven. Avskriven??! Hon pratade om diskmedel osv och jag påminde om att det redan var gjort och att jag berättat det. Nu mindes hon även det....och att de var medvetna om att de kunde vara besvärliga (fler som hört av sig?). Skulle skicka nya, igen. Tyckte att man inte ska behöva diskmedel, olja , vaselin o hammare för att sätta ihop två pinnar (hade varit mycket bättre med en hel och stadigare.....Produktutvecklare...Hallå!) Hämtade ut pinnarna i dag. Har ung väntat sex veckor på de ´sketna´pinnarna, minst. Strök gardinerna, som är av tunn voile. Sedan började bland de besvärligaste gardinerna jag haft i man hand. De nya pinnarna var så bra att de gled ur hållarna (ett litet kort rör på mitten). Gick inte att trä i dom först utan fick göra det sist istället. Pinne på 1,20 som bara vill glida ur, samt balansera den och stå på en stol...visade sig vara rena cirkusnummret. Till slut (efter ca 2 tim balansövning, ljumma/heta verbala ordvokabulär, infångande av rymmande pinnar mm, så kom de upp. Då visade sig ett nytt fel. Den ena av paret hade ingen ögla för linan på insidan, varvid ett av vecken bara hängde, på ena sidan. Vad trött man kan bli då. Hade lust att gå upp till vår sopstation och hiva ner skiten. Nu är de uppe och jag tycker inte ens de är särskilt fina. Snyft, snyft. Inte alls som på bilden (och så billiga var de inte heller). Tyckte mina vita linnegardiner var finare (är eg två linnepaneler som jag hängt tvärsöver fönstret, som på gamla tider). Nästa gång ska jag göra egen hissgardin á la 1700-tal. Återstår bara att hitta fina linnetyget eller tunna, skira, fintyget. Nästa gång.... För att trösta mig själv tryckte jag nyss i mig en center, som jag direkt efter ångrade. Vill ju bli av med "muffinskanten" och då ska man inte trycka i sig en center (trots att den var ganska liten....var den ju). Om jag inte vore så himla trött när jag kom hem så skulle jag ta en promenad och jaga den där retliga kanten. Denna vecka har inte funnits något utrymme för promenad då jag gjort annat. Kanske till helgen? Tycker om att promenera. Man väljer takt och steg själv, samt tid och vart. Brukar gå runt bland de äldre områdena och titta vad som hänt (med hus och tomter) eller genom skogen (där man kan hitta lite fynd att ta hem och ´fina´med). Kanske det lugnar ner sig vartefter.
I dag (då jag hämtade dom där pinnarna då) träffade jag en kollega/mentor som jag inte sett på ett tag. Hon verkade glad att se mig och sa att vi skulle träffas ngn dag. Hon hade tänkt på mig en hel del. Tänk vad ett sådant möte och några vänliga ord kan värma själen (även en Novemberdag). Ska bli kul att ta en fik och prata lite (inte Richterprata). Hon var en klippa på sin (vår) arbetsplats och mycket kompetent. Hon är norrlänska (men utan dialekt) och har en snabb tunga och kul humor....dessutom lite ´frän´. Pensionär sedan några år, men endast till passet. Ser fram emot det.
Nu ska jag strax lägga mig i trampolinsoffan med lurvpläden, gosa och se på Tv. Idol, blir det nog trots att jag blir generad och lite nervös. Generad (åtm i början) när det blir falskt så man får ståpäls och nervös för att man inte vill att ngn ska bli ledsen eller breaka ihop. Det finns många åsikter om programmet, men jag tycker iaf att dom är modiga...som vågar. Det krävs mod.....för att ha mod. 

 "May The Force Be With You"