I går var jag till staden för att kolla ut nya glasögon. De gamla är gamla. Det ena paret är limmad, skruvad och mekad. Kan enklast dödförklaras. Synd, jag gillade dom. Det andra paret har varit reserv eller typ, ett par hemma och ett par med. Nu har de gjort sen stora del av avtalet och kan vila ut i ett par glasögonfodral. Kan ta till dom i reservreserv. Nu när man måste byta (till sist) är det lika bra att kolla synen så man inte lägger ut storslantar på ett par som funkar halvdåligt eller halvbra. Tur det för jag behövde ändra lite på konceptet, man kanske säger receptet. Hittade två som var rätt okej, men tyvärr inte favoriten i repris. Blev väl en aning tuffare stuk. Bästa dotter var med som smakråd. Tycker två lika är oddsen lite större att det ska bli bra. Hoppas att jag blir nöjd när de kommer. Måste bli nöjd för det blev dyrt så in i helvete (sorry för fult ord), trots rätt fet rabatt (det var därför jag passade på). Fick någon slags svettångest när jag stirrade på summan. Ung 6,600 pix, läs det en gång till och tänk vad man skulle gjort för dessa. Förvisso är det två par, ett för att läsa och ett för att spana ut i folkvimmlet.....men ändå. Shit vad fucking dyrt! Sorry igen. Men se det som att jag fortfarande ligger i chock och utgiftsförgiftning. Alltså, Himmel att få ett par (x 2) nya men Helvete att bli tokrånad. Blev tröstfika med cheesecake sedan. Jättebra att trösta sig med fulkalorier som lägger sig som en muffinskant och man blir less på den fula kanten sen....:-s Köpte en tröja och en blus....och det fick jag. Hanna fick ett hjärta med text från DIDDI:s, för att hon finns och värmer mitt hjärta. För att hon är min älskade dotter. Det kändes gott att ge.
I morgon väntar samtal med chefen (den ultranya). Då blir det giljontinen eller slavland. Bättre att vara slav än att bli giljontinerad,om jag får välja. I slavland kan man ändå tjäna liten lön så att man slipper gå hungrig och hålögd. Alltså vänta Himmel (nåja...) eller Helvete. Nu är det på liv eller död. Känns obehagligt. Har inte några goda erfarenheter efter möten i detta fyrkantiga 70-tals (?) kommunalhus. Lite ovanför pöbeln sitter karriärister som vill upp. Blodspengar is no shame. Heller offra och håva in duktighetspoäng än visa vilja till lösning. Läste nyss i en krönika att "det är avsaknad av empati som är den värsta av ondskor", kan bara hålla med krönikören. Har själv lärt mig detta in i benknotorna och utan svårigheter ser vad som utspelar sig här och runt om i världen. Är bara så trött på allt negativt. Har varit för mycket Helvete på sistone men inte i det heta utan mer ishelvetet. Hur det än går ska dotter och jag åka en snabbis till staden. Ska vara hennes "hangaround". Göra något så man kan komma ifrån ev obehaget.Ska inte köpa något men ögonen kan ju få sitt. Har ställt in mig på Helvetet i morgon så jag inte får ett mentalt breakdown och måste äta cipramil för resten av livet. Har gjort en tankevandring där jag `in person´ går till valda stället och erbjuder mina tjänster. Måste göra en flyktväg, en utväg.....ur Helvetia. Nästa gig, åka ner till medelhavet och bli drinkblandare (och terapeut....lite samesame).
Well, ska ta en titt i lådan (TV) innan jag förbereder mig för morgondagen. Himmel eller Helvete i lådan...både och, som i godispåsen.....sött, surt och salt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar