Not the best day in my life.
Släpade mig till sängen fram på morgonen. Skrev lite om det i går. Dagen tillbringades i sängen. Var inte uppe många gånger mer än till toan....med darriga ben och hukande gång. Kände mig som om jag var minst 100 år. Magen molar och mullrar. Det är som den hade en hel orkester därnere. En massa konstiga läten. T o m katten tittar upp o ser lite konstigt på mig. Sov mest hela dagen. Min underbara katt har varit så empatisk. Nu kan man undra om djur kan vara det och om de kan förstå. Det tror jag.Jag tror de har sitt 6:e sinne aktivt. De känner på lukt, beteendemönster osv. I England finns ett ställe (svårt sjuka o gamla) där en katt "känner" när ngn strax ska somna in. Han går dit och lägger sig då, liksom för att ge tröst och finnas till. Det sista la jag till själv, men personalen tolkar det så. Han är där som kompis och tröstare egentligen. Man har funnit att djur ger en stor känslomässig glädje för många. Patienter som varit svåra att nå, haft mycket värk, känt sig ensamma, övergivna osv har fått en betydligt bättre prognos. de har fått beröring, stimulans, känt att de betytt något för någon, behövts, avtagande värkbild, blivit mer sociala, återfått minnen osv . Vi som har djur kanske inte tycker det är så konstigt eftersom det är det vi själva upplever. Ibland kanske man får vika rädslan för ev djurallergi åt sidan för alla övriga positiva vinster. Man kan ju separera personer ifrån allergimomenten, tex rum som inte ligger i direkt anslutnig. för egen del tror jag fullt ut på att "reclaim" en varmare mindre klinisk miljö. Vi måste tänka psykosomatiskt. Holoistiskt. Allt är en enhet och vi kan inte separera den ena delen från den andra. Men för att återgå till katten...jolke eller "Tuppis" så har han legat bredvid och tryckt intill sig, fast jag snurrat som en torktummlare. Han har gått fram till mig och tittat, gnuggat sitt lilla huvud mot mitt och lagt sig igen. Det känns lyckosamt att få ha ett sådant djur. Han har gett mig så mycket den lille ´lurvprinsen´. Som sagt, dagen flöt i väg emellan lakanen mest i sovande läge. Sent på kvällen gick jag hukandes med darriga ben till köket för att hämta något att dricka. Halsen var torr som efter en ökenvandring, men samtidigt var jag rädd att jag skulle kräkas upp det igen. Fick i mig ett glas lingondricka (inte mjölk, något som går bra och som man gillar = lingondricka). Fick behålla det även om illamåendet sköljde över.
Tittade lite på Robinson (med solbrickor....tur ingen såg mig. Får ont i ögonen när jag får feber). Där hade de det inte lätt heller, somliga. Det var iaf självvalt. Såg de underbara stränderna....och snuskormarna.
Vill inte vara sjuk...........
Drömmarnas land................"May The Force Be With You"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar