Nu är det inte min normala fredag efter en lång arbetsam vecka (= många tunga lyft), utan en fredag efter konvalecens. Var ju skapligt sjuk tidigare i influensa. Detta i kombination med stort uttag av kroppen (under längre tid) resulterade i att orken tog slut. Har varit sjukskriven snart i 14 dgr. Tyvärr lämpar sig inte min fysik (= rygg och axlar) för alla dessa tunga i lyft i en lokal som inte är planerad/avsedd för den verksamhet som bedrivs där. P g a detta finns heller inga direkta hjälpmedel mot tunga lyft eller möjlighet att förändra lokalen. Alltså kan ingen förändring gällande den fysiska lagen skönjas. Ytterst trist då jag kan räkna med fortsatta problem med rygg och axlar och en allmän värkbild årets dagar (utom lite lindring under sem). Villkoren är ju väldigt tuffa i dag då man inte får vara frånvarande spec mycket eller vilja förändra. Arbetsgivarna föredrar att sparka ut de som inte "hänger med". I dag kan "avgång av personliga skäl" användas utan att man beh motivera. Då kan personer med handikapp, sjukdom eller annat problem lätt raderas ut. Världen och värderinspolicyn har blivit kall och hård trots att man säger sig arbeta med den sk Värdegrundsmodellen ( allas lika värde, som i verkligheten kan närmast bli hånfull med betraktelse av hur människor i realiteten behandlas). Känner en sorg för hur´samhället´mer och mer avhumaniseras. Tänker på mitt barn och hennes barn. Vill så gärna skydda dom från allt ont och kallt. Vill inte att dom ska få betala detta omänskliga pris i en allt kyligare och egoistisk värld. Hur som helst ska jag hugga i igen nästa vecka. Denna stund av relax har verkligen gjort nytta! Den första tiden kunde jag sova hur mycket som helst. Några gånger tillät jag mig själv att `på prov´se hur länge jag sov (inte se klockan). Det visade sig att jag sov 14 tim i sträck. Wojwoj, trodde jag inte. Visst känns det bättre i rygg och axlar men bra blir det nog aldrig riktigt. Hade jag ett jobb utan allt detta tror jag det skulle gå mycket bättre. I så fall skulle jag vara piggare när jag kom hem och kunde återuppta mina promenader, som jag gjorde tidigare ( flera ggr i veckan). Saknar dom.
Min dotter och jag har planerat länge för att göra ngt tills. Eftersom vi båda kände oss slitna och tycker om värme, tänkte vi oss en restresa till ngt varmt land. Vi tittade och kollade i många kataloger och med väderlek och utbud kom vi fram till Egypten. Där tänkte vi oss en tur (förutom solstol/pool) till ngt fornegyptiskt, typ Luxor eller liknande. Vi rättade in oss i Nov för att hinna skaffa vikarie och planera. Kändes som ett mycket skönt avbrott i allt och lite belöning för allt slit. En morot hängde framför näsan i nåbar längd. Tyvärr hände en sak som har med mitt jobb att göra och gav mig problem att fundera på och lösa eller försöka göra det bästa av (?). Kände då att jag inte skulle kunna koppla av med detta ok över axlarna och fick därför kliva av drömmen. Väldigt ledsamt. Resan blev dessutom i dyraste laget för min plånbok så det blev väl också en adderande faktor. Nu kunde min dotters pojkvän kliva in och ta över. Jag är glad för deras del och försöker glädja mig o deras vägnar. Måste tänka så för att inte bli alltför ledsen.....och jag är glad för hennes skull. Bara så synd, vet inte om vi får den här chansen någon mer gång. Once upon a lifetime....
Var äntligen ute på min första riktiga promenad på länge i onsdags. Tog ett av mina gamla ´spår´, sjövägen i skogen och hem. En fin liten rutt (lagom att börja med). Såg att på den tiden jag inte varit igång hade mycket hänt. Massor av sly på en förut fin och glest beväxt stig. På tillbakavägen ( inte i skogen) såg jag att en hel del byggt om, ut eller förändrat sina hus. Lite roligt att se sånt. En del hade blivit mycket fina. Generationsbyten? På torsdagen fick jag besök av en kompis. Bjöd på scones med färskost (o vanlig) med björnbärs och blåbärsmarmelad. Gjorde sconsen i muffinsformar ist. Tyckte det såg lite mysigare ut med runda bulliga bulltoppar. Lagom stora med. Fick fina blommor. Alltid underbart med färska blommor som ger lite färg och liv.
I dag var det underbart med sol men mindre underbart med SNÖ!! Snö i oktober!! Vad händer? Har den globala uppvärmningen glömt bort det lilla landet Sverige? I s f tar vi gärna en del av den här innan vi fryser ihjäl. Glömmer aldrig, aldrig bort förra vintern!! Ska det börja nu blir det etter värre......å då vill inte jag vara med! Vägrar! Protesterar å det grövsta! Har läst att ngn lustigkurre ( eller värmeterrorist) att vi ska få den kallaste vintern på 1000 år!!!! Läs = tre nollor!! Då kan jag lika gärna säga; Trevligt o ha träffats, ha det bra och Adjö...på momangen! Nu hänger jag på hoppet lilla gren och klamrar mig fast som en lita ap (= liten apa). Uuuuuhhh, vill inte tro på det! Gick en liten promenad till vår (en av) mysiga blomsteraffär och tömmde den på ett antal fina ljung. ( Skriver med ljungfärg i dag ). Stoppade ner dem i utelådan. Blev lite vinterrart. Några tog jag till zinkbaljan på minialtanen...på den svarta bänken. Ska ordna till lite mossa med.....bara den dumma snön går bort. Såg i en tidning en jättefin krans gjord av björnmossa. Man liksom flätade och låste de långa rötterna till en länga som man sen satte ihop....till en krans. Mycket fint! Hittar inte beskrivningen men hoppas lite stannat på minneskortet. Man kan göra detsamma med löv (med någorlunda lång stjälk). Nu är det ´bara´att vänta på att det läskiga vita ska försvinna.
Är görsugen på något smaskens som jag inte vet riktigt avd det är. Har slutat med socker i tét ( kaffe för länge sedan) o det gick ganska lätt. Nu kräver kroppen belöning, skyller på den lite då. Något tröst för resan, för överhängande problem och för glädjen. Hittar inget hemma. Ska gräva lite....popcorn kunde duga.
Tills vidare,
Det finns dom som har det värre......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar