27/5 Fredag!
Lallallalala. I dag har jag tagit en semesterdag. Det har jag fixat för länge sedan...tack och lov. Ibland blir man glad på sig själv. Har varit sådant tryck på oss på förskolan (jag o min arb kamrat) så vi känner oss rejält slitna. Skulle haft veckan med barn i 4 dagar och vet hur trött jag blir, mer än jag orkar egentligen men de/den sista man överger är sitt/sina barn. Förra gången tog jag en ledig dag och denna gång var mer behövlig än någonsin. Kände redan på torsdagen hur jag började slappna av. Blev ju inte någon helvecka med sjukdom o allt, men det blev det ist. Det var såååå skönt med sovmorgon o måste ha sovit tungt för jag vaknade en gång av mina egna snarkningar eller vad för slags ljud det var (snarkar jag....vill inte erkänna det ens för mig själv....lät som ett knattrande????). Var så skönt så jag kunde fällt en tår av lycka. Var meningen att jag skulle ha fixat mitt hår först men tog bort den tiden till förmån för Finsponga Marknad som 1. Hanna o jag skulle ha gått på med barnen 2. som Mio och jag skulle ha gått på. Blev nada. Inget kul att gå själv. Handlade lite till Hanna och åkte dit. Vi tog en fika ihop och hon var lite bättre. Uppe på fötterna även och varven till sängen var tätare. Måååånag, många prickar blir det där och hon måste pina sig att gå till jobbet senare med skorpprickar över hela nunan.....inte avvundsjuk. Man kan ju skratta lite nu när det värsta är över. Medicinen har tagit och förkortat förloppet samt förhindrat den farliga delen för att utvecklas. I dessa stunder kan man säga Halleluja för bra medicin.
Såg lite Tv även om jag var så trött så jag bara minns fragment av den senare filmen, sov lite? Skrev lite lobb = många dagar som inte hunnits. Inga måsten, mer för min egen skull. Jag skrev dagbok förr, detta är lite av min nya dagbok...i....tiden. Kom hagelskur i dag och flera gånger hörde jag åskan. Sommar??? Buuurrrrr.
Nu då....= slockna = yes!! =)
"May The Force Be With You"
lördag 28 maj 2011
26/5 Prickelina.
26/5 Torsdag.
Fullt med barn och höghastighetsfart. Kunde inte gå hem i tid som vanligt men jag är så inställd på det så det omvända skulle bli en surprice. ´Lånade´ut 4 barn till två avd dels för att få det lite lättare (vi har flest) och för att fortsätta inskolning till annan avd (3-åringarna börjar till hösten på de andra avd....även om vi bara har en som fyllt 3 år nu). Gjorde lite iaf.
En fd arbetkamrat ringde mig och vi pratde länge. Har tänkt ringa henne men det har varit så mycket så det hamnade på den lägre proiriterade listan. Kändes skönt och lättande att ha pratats vid lite. Vill inte glömma mina vänner, även om vi inte träffas så ofta (en del).
Handlade lite åt Hanna och åkte dit. Woj woj, vad prickar/koppor hon hade. Knappt ett ledigt utrymme på hela kroppen....och då menar jag h e l a kroppen. Hon var ganska dålig men jag tog en liten fika. Trist att ligga själv och vara dålig. Skönt att kunna hjälpa till.....mamma är alltid mamma livet ut till sina barn. Min ´stora´Hanna förblir alltid mitt lilla hjärta till min sista dag. Senare på natten blev hon riktigt dålig och kräktes om igen o kunde knappt ta sig till badrummet. Blev bättre sen på dagen.
Passade på att städa åt mig själv. Ligger efter i allt då jag inte hunnit något hemma. Torkade golven och genast kändes det bättre. Ogillar starkt oordning och ´unclean´.
Skurade mig själv....länge plus lite hårvård. Man måste komma ihåg sig själv med. Blev en liten Tv-stund och sen medvetslöshet i drömlandet.
"May The Force Be With You"
Fullt med barn och höghastighetsfart. Kunde inte gå hem i tid som vanligt men jag är så inställd på det så det omvända skulle bli en surprice. ´Lånade´ut 4 barn till två avd dels för att få det lite lättare (vi har flest) och för att fortsätta inskolning till annan avd (3-åringarna börjar till hösten på de andra avd....även om vi bara har en som fyllt 3 år nu). Gjorde lite iaf.
En fd arbetkamrat ringde mig och vi pratde länge. Har tänkt ringa henne men det har varit så mycket så det hamnade på den lägre proiriterade listan. Kändes skönt och lättande att ha pratats vid lite. Vill inte glömma mina vänner, även om vi inte träffas så ofta (en del).
Handlade lite åt Hanna och åkte dit. Woj woj, vad prickar/koppor hon hade. Knappt ett ledigt utrymme på hela kroppen....och då menar jag h e l a kroppen. Hon var ganska dålig men jag tog en liten fika. Trist att ligga själv och vara dålig. Skönt att kunna hjälpa till.....mamma är alltid mamma livet ut till sina barn. Min ´stora´Hanna förblir alltid mitt lilla hjärta till min sista dag. Senare på natten blev hon riktigt dålig och kräktes om igen o kunde knappt ta sig till badrummet. Blev bättre sen på dagen.
Passade på att städa åt mig själv. Ligger efter i allt då jag inte hunnit något hemma. Torkade golven och genast kändes det bättre. Ogillar starkt oordning och ´unclean´.
Skurade mig själv....länge plus lite hårvård. Man måste komma ihåg sig själv med. Blev en liten Tv-stund och sen medvetslöshet i drömlandet.
"May The Force Be With You"
25/5 Till sjukan.
25/5 Onsdag.
Blåsigt och kallt i dag. Frös ute med barnen. Vinden gör att de små lätt fryser också och vill gå in. Förstår dem.
Hanna ringde och hade blivit sjuk. Hon hade varit tvungen att ringa till barnens pappa för att hon blev så dålig att hon knappt kunde ta hand om sig själv. Hon hade konsulterat ´sjukan´för råd då hon hade en huvudvärk som i stort var outhärdlig plus feber och illamående. De ville att hon skulle komma pronto....trots smittrisk. Jag kastade i mig lite mackor och te samt fixade tvätten för att sen åka och hämta Hanna. Vi fick åka via ambulansintaget och en särskild ´sluss´för smitta. Det konstaterades (som vi redan visste) att hon hade vattkoppor och en retning på hjärnhinnan (därav denna torterande huvudvärken). Det var ganska ovanligt att få in en vuxen med vattkoppor sa läkaren och det var en sjukdom som skulle tas med försiktighet....alltså ganska allvarlig för vuxna. Det kunde bli så att man kunde få hjärnhinneinfl och hamna i ett akut status med omedelbar ambulanstransport för intravenös medicinering. Bra att veta. Har man haft vattkoppor kan man ist drabbas av bältros, som heller inte är att leka med...kan bli besvärligt. Nu vet jag inte själv om jag haft vattkoppor, inget jag direkt noterat. Kan ha haft det som tonåring men mycket lindrigt....klart osäker. Jag har iaf stora förutsättningar på att drabbas av bältros då jag/vi har vattkoppor på förskolan (mest på de andra avd...men det är ju både luftburen och kontaktburen smitta) samt inom den egna familjen....så sannolikheten är mycket stor. Får läsa på lite om bältros. Vet iaf personer som haft det svårt varav en med flera års besvär, men det får man inte tänka på och jag är inte särskilt rädd sådär.
Handlade special med icin och huvudvärkstabl åt Hanna (apoteket) samt lite drycker, frukt o annat som en sjukling ev kan inta. Hon satt o sov i bilen på parkeringen. Så det kan bli. En olycka färdas sällan ensam. Min kära lilla dotter. Puss och kram!!
"May The Force Be With You"
Blåsigt och kallt i dag. Frös ute med barnen. Vinden gör att de små lätt fryser också och vill gå in. Förstår dem.
Hanna ringde och hade blivit sjuk. Hon hade varit tvungen att ringa till barnens pappa för att hon blev så dålig att hon knappt kunde ta hand om sig själv. Hon hade konsulterat ´sjukan´för råd då hon hade en huvudvärk som i stort var outhärdlig plus feber och illamående. De ville att hon skulle komma pronto....trots smittrisk. Jag kastade i mig lite mackor och te samt fixade tvätten för att sen åka och hämta Hanna. Vi fick åka via ambulansintaget och en särskild ´sluss´för smitta. Det konstaterades (som vi redan visste) att hon hade vattkoppor och en retning på hjärnhinnan (därav denna torterande huvudvärken). Det var ganska ovanligt att få in en vuxen med vattkoppor sa läkaren och det var en sjukdom som skulle tas med försiktighet....alltså ganska allvarlig för vuxna. Det kunde bli så att man kunde få hjärnhinneinfl och hamna i ett akut status med omedelbar ambulanstransport för intravenös medicinering. Bra att veta. Har man haft vattkoppor kan man ist drabbas av bältros, som heller inte är att leka med...kan bli besvärligt. Nu vet jag inte själv om jag haft vattkoppor, inget jag direkt noterat. Kan ha haft det som tonåring men mycket lindrigt....klart osäker. Jag har iaf stora förutsättningar på att drabbas av bältros då jag/vi har vattkoppor på förskolan (mest på de andra avd...men det är ju både luftburen och kontaktburen smitta) samt inom den egna familjen....så sannolikheten är mycket stor. Får läsa på lite om bältros. Vet iaf personer som haft det svårt varav en med flera års besvär, men det får man inte tänka på och jag är inte särskilt rädd sådär.
Handlade special med icin och huvudvärkstabl åt Hanna (apoteket) samt lite drycker, frukt o annat som en sjukling ev kan inta. Hon satt o sov i bilen på parkeringen. Så det kan bli. En olycka färdas sällan ensam. Min kära lilla dotter. Puss och kram!!
"May The Force Be With You"
24/5 Omringad av vattkoppor.
24/5 Tisdag.
Urrrk vad trött jag var i morse. Zoombie -coming- on -the- road-varning skulle ha utfärdats. Holy Moses, borde hängt upp ögonlocken på tändstickor, silvertape eller något. Vaknade till någon gång på förmiddagen, troligtvis då jag hade samling (sång/rörelselekar) med barnen.
Tänkte mycket på -så fort jag kommer hem ska jag kasta mig i sängen tankar. Men han inte jobba klart för Hanna ringde o berättade att Embla blivit sjuk och de hade ringt från förskolan. Jag åkte och hämtade dom så fort jag kunde. Tog en halvvarm kopp te emellan o släppte ut gubbkatten. Hanna jobbade kvar för att inte förlora för mycket pengar. Embla låg och sov när jag kom och Mio åt mallanmål. Blev lagom att klä på henne för att Mio skulle äta klart. Tog bilen eftersom det tokspöregnade. Tackar mig själv för inköp av bilbarnstol.
Blev en lugn kväll. Embla bäddade ner sig i mammas säng o tittade på film utan att somna, men vilade med lite underhållning. Hann sitta med henne ett tag så hon kunde krypa in i famnen och gosa. "Jag tycker om dig mormor" sa hon flera gånger och klappade på mig. Sådana stunder kommer fö revigt att stanna i hjärtat.Mio satte igång o leka och blev inte alls besviken på att gå hem tidigare. I lugnet städade jag lite och smågrejade åt Hanna. Var väl uppe i något slags varv....eller kvar i kanske. Efter att jag lagt Embla som somnade i samma position som jag lagt henne i......typ, så lekte Mio och jag med järnvägen. Vi byggde en stor bana och det kändes skönt att ge honom den stunden. Den lille pojken var så glad så det nöp till i hjärtat. Mina små hjärtan. Puss & kram!!!
Var trött när jag åkte och min kropp värkte (som den gör mer o mer ju tröttare jag är/blir). Svårt att somna då och ofta vaknar jag var timme (o halvtimme) efter 03 på natten fram till morgonen då man skulle ha kunnat sova till nästa jul. Jag får inte bli sjuk för då rasar allt ihop....för Hanna och för mig...och på jobbet.
"May The Force Be With You"
Urrrk vad trött jag var i morse. Zoombie -coming- on -the- road-varning skulle ha utfärdats. Holy Moses, borde hängt upp ögonlocken på tändstickor, silvertape eller något. Vaknade till någon gång på förmiddagen, troligtvis då jag hade samling (sång/rörelselekar) med barnen.
Tänkte mycket på -så fort jag kommer hem ska jag kasta mig i sängen tankar. Men han inte jobba klart för Hanna ringde o berättade att Embla blivit sjuk och de hade ringt från förskolan. Jag åkte och hämtade dom så fort jag kunde. Tog en halvvarm kopp te emellan o släppte ut gubbkatten. Hanna jobbade kvar för att inte förlora för mycket pengar. Embla låg och sov när jag kom och Mio åt mallanmål. Blev lagom att klä på henne för att Mio skulle äta klart. Tog bilen eftersom det tokspöregnade. Tackar mig själv för inköp av bilbarnstol.
Blev en lugn kväll. Embla bäddade ner sig i mammas säng o tittade på film utan att somna, men vilade med lite underhållning. Hann sitta med henne ett tag så hon kunde krypa in i famnen och gosa. "Jag tycker om dig mormor" sa hon flera gånger och klappade på mig. Sådana stunder kommer fö revigt att stanna i hjärtat.Mio satte igång o leka och blev inte alls besviken på att gå hem tidigare. I lugnet städade jag lite och smågrejade åt Hanna. Var väl uppe i något slags varv....eller kvar i kanske. Efter att jag lagt Embla som somnade i samma position som jag lagt henne i......typ, så lekte Mio och jag med järnvägen. Vi byggde en stor bana och det kändes skönt att ge honom den stunden. Den lille pojken var så glad så det nöp till i hjärtat. Mina små hjärtan. Puss & kram!!!
Var trött när jag åkte och min kropp värkte (som den gör mer o mer ju tröttare jag är/blir). Svårt att somna då och ofta vaknar jag var timme (o halvtimme) efter 03 på natten fram till morgonen då man skulle ha kunnat sova till nästa jul. Jag får inte bli sjuk för då rasar allt ihop....för Hanna och för mig...och på jobbet.
"May The Force Be With You"
23/5 "Rullande bandet".
23/5 Måndag.
Så var det måndag igen. Började sent i dag, skönt men det är den jobbigaste biten. När vi jobbar em är vi bara två/2 personal oavsett barnantal. Den är tuff och lite wierd för att man kör samma lopp, har samma procedurer som på fm men med klart färre pers. Efter maten som får fördelas på 3 bord för att det ska gå ihop sig (14 små) skall alla tvättas, bytas och några pottas/toas. Det går på ett rullande band (när det löper på bra....dvs utan något strul). En tar hand om alla kladdiga bord och porslin mm, en annan tar bytena och en tredje klär på dom och stoppar dom i vagnen. Nu är det så att en liten 1:åring skall äta på sin tid och ofta är vaken när många andra sover plus några "håller på att sluta sova barn" som ska tas om hand. En pers måste gå ut på rast och en gå hem så ett tag är man bara en pers på allt. När den sista lille kotten är sövd ska den förste upp så det är en "barn-löpande-line" hela tiden. Att ta upp dem tar tid för barn vaknar inte på en gång. En del (eg alla) vill sitta i knät, andra måste underhållas för att inte sova mer/om medan andra blir sura och arga för att blivit upptagna mitt i den sköna sömnen. Man brukar få forcera lite för att hinna byta igenom alla innan mellanmålet. Med en 11-14 barn på 2 till mellanmål gör man sannerligen skäl för den dåliga lönen (med aldrig någon fm el em rast/paus). Efter mellanmålet kommer föräldrar el ersättare i en ström och det är omöjligt att hinna prata med alla (isf turnr). Dessa moment brukar kännas stressande och man är varm som ett gammalt ånglok när ruschen är över. Därefter ska avd städas upp, sopas och allm snyggas upp för dagen. Det får man göra efter att man lämnat av sina barn till "stäng-avd". För min del betyder det att jag aldrig kan gå hem då jag egentligen ska....främst för det är omöjligt att lämna en pers ensam med så många barn och med en hög sysslor som ska göras. Vi är för få med alltför stor grupp. Det är nog mer eller mindre ett landsproblem numera, även om det finns skillnader mellan kommuner (och vi ligger verkligen inte i topp gällande pers täthet). Det som oroar är att alltfler känner sig utarbetade. Vi är ett konstigt släkte som lärts att inte klaga (=gnällkärringar) och där det inte är populärt att göra så.....så det kan te sig lite konstigt då den ena efter den andre "viker sig" och blir sjukskriven (=tydliga stresssymtom, dålig sömn, värk i kropp, ryggskott, trasiga leder, magproblem, hjärtproblem osv). De som styker med först är ofta en personal som har ganska många år i yrket. Många är trasiga i kroppen och uttröttade. Too much är det enkla svaret. Inte bara gruppstorleken utan också de oändliga bisysslorna som hela tiden växer. Det går bara inte till slut. Det finns inte tillräckligt med armar eller tid. Tänker också på vad vi (de ansvariga) utsätter våra barn för.....det gör mig sorgsen att tänka på och allra mest de små. Känner mig som en stor svikare och vi är många som går med det dåliga samvetet att inte hinna med våra barn så som vi anser/känner/vet att vi borde. Att tvingas att ta tid från dem för att presentera än det ena än det andra gällande dokumentation, uppföljningar, utvärderingar, ännu mer dokumentation, ta hand om varandras barn, extra barn, statistik o statistik, projekt, teman, möten o protokoll mm mm. Det känns inte bra och man känner sig inte nöjd. Fler vill byta jobb och en del tar klivet ifrån. De som är yngre har en chans till omval och fler vill, dessutom tjänar man bättre i de flesta yrken (inte minst med en högskoleutb i ryggen plus en meriterande gymn utb el yrke). Jag tycker utv inte har blivit till det bättre om man ser till helheten. Barnen kommer alltför ofta i kläm. De goda åren är förbi och fortsätter detta blir det bara förvaring (om än i den bästa ped anda som går att skapa) för det finns inga reella möjligheter till något annat. Skolöverstyrelsen skulle behöva vara ute i den verkligheten som råder innan de fabricerar mål och "skan" i sina planer för Förskolan. Det är luftslott. Vi måste börja tala verklighet....för våra barns skull......och sluta att låtsas.
Puh, over and out.
Slutkörd åkte jag hem o släppte ut katten och slängde i mig en macka innan jag hämtade mina små (barnbarn) på deras förskola. Det gick bra och mamma kom hem runt 22.15. Då har jag bara att tippa ner mig i min säng och droppa bort inom några minuter. Brukar komma i säng runt 23.30 då jag beh förbereda för morgondagen och kolla över mina ansvar (=spec ansv uppg) på avd/huset. Behöver ibland en nervarvningsstund för att kunna komma till ro även om jag är urtrött.
That´s life........Cé la vie......
"May The Force Be With You"
Så var det måndag igen. Började sent i dag, skönt men det är den jobbigaste biten. När vi jobbar em är vi bara två/2 personal oavsett barnantal. Den är tuff och lite wierd för att man kör samma lopp, har samma procedurer som på fm men med klart färre pers. Efter maten som får fördelas på 3 bord för att det ska gå ihop sig (14 små) skall alla tvättas, bytas och några pottas/toas. Det går på ett rullande band (när det löper på bra....dvs utan något strul). En tar hand om alla kladdiga bord och porslin mm, en annan tar bytena och en tredje klär på dom och stoppar dom i vagnen. Nu är det så att en liten 1:åring skall äta på sin tid och ofta är vaken när många andra sover plus några "håller på att sluta sova barn" som ska tas om hand. En pers måste gå ut på rast och en gå hem så ett tag är man bara en pers på allt. När den sista lille kotten är sövd ska den förste upp så det är en "barn-löpande-line" hela tiden. Att ta upp dem tar tid för barn vaknar inte på en gång. En del (eg alla) vill sitta i knät, andra måste underhållas för att inte sova mer/om medan andra blir sura och arga för att blivit upptagna mitt i den sköna sömnen. Man brukar få forcera lite för att hinna byta igenom alla innan mellanmålet. Med en 11-14 barn på 2 till mellanmål gör man sannerligen skäl för den dåliga lönen (med aldrig någon fm el em rast/paus). Efter mellanmålet kommer föräldrar el ersättare i en ström och det är omöjligt att hinna prata med alla (isf turnr). Dessa moment brukar kännas stressande och man är varm som ett gammalt ånglok när ruschen är över. Därefter ska avd städas upp, sopas och allm snyggas upp för dagen. Det får man göra efter att man lämnat av sina barn till "stäng-avd". För min del betyder det att jag aldrig kan gå hem då jag egentligen ska....främst för det är omöjligt att lämna en pers ensam med så många barn och med en hög sysslor som ska göras. Vi är för få med alltför stor grupp. Det är nog mer eller mindre ett landsproblem numera, även om det finns skillnader mellan kommuner (och vi ligger verkligen inte i topp gällande pers täthet). Det som oroar är att alltfler känner sig utarbetade. Vi är ett konstigt släkte som lärts att inte klaga (=gnällkärringar) och där det inte är populärt att göra så.....så det kan te sig lite konstigt då den ena efter den andre "viker sig" och blir sjukskriven (=tydliga stresssymtom, dålig sömn, värk i kropp, ryggskott, trasiga leder, magproblem, hjärtproblem osv). De som styker med först är ofta en personal som har ganska många år i yrket. Många är trasiga i kroppen och uttröttade. Too much är det enkla svaret. Inte bara gruppstorleken utan också de oändliga bisysslorna som hela tiden växer. Det går bara inte till slut. Det finns inte tillräckligt med armar eller tid. Tänker också på vad vi (de ansvariga) utsätter våra barn för.....det gör mig sorgsen att tänka på och allra mest de små. Känner mig som en stor svikare och vi är många som går med det dåliga samvetet att inte hinna med våra barn så som vi anser/känner/vet att vi borde. Att tvingas att ta tid från dem för att presentera än det ena än det andra gällande dokumentation, uppföljningar, utvärderingar, ännu mer dokumentation, ta hand om varandras barn, extra barn, statistik o statistik, projekt, teman, möten o protokoll mm mm. Det känns inte bra och man känner sig inte nöjd. Fler vill byta jobb och en del tar klivet ifrån. De som är yngre har en chans till omval och fler vill, dessutom tjänar man bättre i de flesta yrken (inte minst med en högskoleutb i ryggen plus en meriterande gymn utb el yrke). Jag tycker utv inte har blivit till det bättre om man ser till helheten. Barnen kommer alltför ofta i kläm. De goda åren är förbi och fortsätter detta blir det bara förvaring (om än i den bästa ped anda som går att skapa) för det finns inga reella möjligheter till något annat. Skolöverstyrelsen skulle behöva vara ute i den verkligheten som råder innan de fabricerar mål och "skan" i sina planer för Förskolan. Det är luftslott. Vi måste börja tala verklighet....för våra barns skull......och sluta att låtsas.
Puh, over and out.
Slutkörd åkte jag hem o släppte ut katten och slängde i mig en macka innan jag hämtade mina små (barnbarn) på deras förskola. Det gick bra och mamma kom hem runt 22.15. Då har jag bara att tippa ner mig i min säng och droppa bort inom några minuter. Brukar komma i säng runt 23.30 då jag beh förbereda för morgondagen och kolla över mina ansvar (=spec ansv uppg) på avd/huset. Behöver ibland en nervarvningsstund för att kunna komma till ro även om jag är urtrött.
That´s life........Cé la vie......
"May The Force Be With You"
fredag 27 maj 2011
22/5 Sommaren tillbaka?
22/5 Söndag.
Varför går helgerna så fort? Förstår inte vart tiden tar vägen? Lite måndagsångest. Kroppen känns trött och sliten efter alltför lång tid med haltande avd. 2 ord personal fattas och vi har vikarier el vikarie (då det inte alltid går att lösa). Det tär på oss. Min kollega känner att hon ligger på gränsen och jag är orolig för henne då hon också har problem med sitt hjärta. Ska det vara så här? Hur mycket arbetsglädje tar det ifrån oss. Vi går verkligen bokstavligt och bildligt på knä. Skulle önska mig ett annat jobb men jag älskar verkligen barnen. Usch och tvi!
Målade det sista på sängen...lite finputs. Tvättade och satt ute en del o myste i det riktigt sköna vädret (blåsigt men jag har en vrå med skydd). Läste ur Ozzy Osburnes bok " I am Ozzy". Lättläst och underhållande. Så skönt att kunna sitta ute och läsa i en trädgård! Uppskattar det mycket. En stund på livets ljusa sida!! Liiiike a lot!!
På kvällen fixade jag klart i sovrummet och känner mig mycket mer nöjd än innan. Otroligt skönt att få städa upp och slippa kliva runt bland madrass och allm röra. Blir lite stressad av röra och oordning....men nu...."rent och pent". Bra avslutning på helgen!
"May The Force Be With You"
Varför går helgerna så fort? Förstår inte vart tiden tar vägen? Lite måndagsångest. Kroppen känns trött och sliten efter alltför lång tid med haltande avd. 2 ord personal fattas och vi har vikarier el vikarie (då det inte alltid går att lösa). Det tär på oss. Min kollega känner att hon ligger på gränsen och jag är orolig för henne då hon också har problem med sitt hjärta. Ska det vara så här? Hur mycket arbetsglädje tar det ifrån oss. Vi går verkligen bokstavligt och bildligt på knä. Skulle önska mig ett annat jobb men jag älskar verkligen barnen. Usch och tvi!
Målade det sista på sängen...lite finputs. Tvättade och satt ute en del o myste i det riktigt sköna vädret (blåsigt men jag har en vrå med skydd). Läste ur Ozzy Osburnes bok " I am Ozzy". Lättläst och underhållande. Så skönt att kunna sitta ute och läsa i en trädgård! Uppskattar det mycket. En stund på livets ljusa sida!! Liiiike a lot!!
På kvällen fixade jag klart i sovrummet och känner mig mycket mer nöjd än innan. Otroligt skönt att få städa upp och slippa kliva runt bland madrass och allm röra. Blir lite stressad av röra och oordning....men nu...."rent och pent". Bra avslutning på helgen!
"May The Force Be With You"
21/5 Plantera mera!
21/5 Lördag,
Hade tänkt åka till stan men skrotade tanken. Blev en sväng till "Vibbe-huset" = plåthusstormarknaden då. Hade sett en pläd som skulle göra sig i sovrummet och är så majigt skön. Blev pläd och ny vattenkokare (=x-tra pris). Min gamla bara stod och dog och vet ej varför? Jag dricker så ofta te och jag märkte att jag grymt saknade min gamla. Sparar både tid och energi ist för att köra på spisplattan. Nöjd med detta. Hittade även ett nytt sommartäcke och handduk till köket. Fick lite ågren över köpen men ångrar det inte. Allt detta behövdes utan möjligen kökshandduken. Blir bara så många slantar. Jag ska ju spara till sem med Hanna en vecka på Öland. Har det men beh spara mer. Inte lätt på en lön som är smalare än smal.Man får göra så gott man kan.
Resten av dagen tillbringades med att plantera alla ljuvliga blommor. Kändes i ryggen men så roligt det är. Trädgården är en rogivande plats, trots arbete. Ser det som dagen gym-pass =) Om ngn månad blir man än mer belönad när allt växt till sig. Trycker på "gillaknappen"!
"May The Force Be With You"
Hade tänkt åka till stan men skrotade tanken. Blev en sväng till "Vibbe-huset" = plåthusstormarknaden då. Hade sett en pläd som skulle göra sig i sovrummet och är så majigt skön. Blev pläd och ny vattenkokare (=x-tra pris). Min gamla bara stod och dog och vet ej varför? Jag dricker så ofta te och jag märkte att jag grymt saknade min gamla. Sparar både tid och energi ist för att köra på spisplattan. Nöjd med detta. Hittade även ett nytt sommartäcke och handduk till köket. Fick lite ågren över köpen men ångrar det inte. Allt detta behövdes utan möjligen kökshandduken. Blir bara så många slantar. Jag ska ju spara till sem med Hanna en vecka på Öland. Har det men beh spara mer. Inte lätt på en lön som är smalare än smal.Man får göra så gott man kan.
Resten av dagen tillbringades med att plantera alla ljuvliga blommor. Kändes i ryggen men så roligt det är. Trädgården är en rogivande plats, trots arbete. Ser det som dagen gym-pass =) Om ngn månad blir man än mer belönad när allt växt till sig. Trycker på "gillaknappen"!
"May The Force Be With You"
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)







