Tillbaka igen. Det har dröjt länge nu. Har varit slut på orken för dessa extra ordinära stunder. Har varit slut på orken för allt. Tror att den stora vårtröttheten satt in, förutom den jag tampas med normalt....alla dagar. Kroppen har sagt ifrån och stretat emot på alla sätt. Musklerna har känts mjölsyretunga och kroppen värkt. Leder knölat. Har vaknat ibland om nätterna att benen värkt eller att sömnen tar en timma itaget för ett break....not fun....at all. Priset får man betala dagen efter. Hade mina smågryn förra veckan och det var med stor viljekraft jag genomförde projektet. Det sista man överger förutom hoppet är sina barn.....och barnbarn. Fick dock vara hemma en dag för kroppen totalstrejkade. Den bara inte fungerade. Måste lyssna lite innåt och ta ett break då....annars......rätt ner i det svarta hålet. Försöker att vara bättre....lite iaf. Det ingår i min livsföring numera....att lyssna lite bättre på kroppen. Kan inte säga att det riktigt fungerar, det gör det inte i ett jobb med (små ) människor. Ansvar, lojalitet och samvete rör till det och att man tänker på sina kollegor som får dra ett ännu tyngre lass. Det blir nog sjuknärvaro då och då. Inte att förglömma....det stora hål det gör i att vara sjuk. Karensdag + avdrag för de resterande. Man har inte råd att sköta sin kropp som man borde. Helgen blev bara vila, ingenting alls blev gjort. Orkade inget....fick avstå att vara social och att gå på årsmöte gällande föreningen. Trist o tråkigt, men man får finna sig.....annat är inte att göra. Längtar alldeles oerhört efter semester. Skulle behöva den nu. Skulle behöva ett sommarlov att vila upp mig på och i bästa fall bygga lite ork.
Vi pratade i dag mina kollegor och jag. Vi är tre i ung samma ålder......och alla känner sig totalt slut. Det är för mycket nu inom barnomsorgen (barn/pers) och för mycket kringuppgifter. Man känner aldrig att man hinner med varken än det ena eller andra. Det kommer ständigt mer och med det ligger det en konstant stress. Det hjälper inte vad vi säger för det är bara ett svar..."Det ekonomiska läget är sån´t". Vi har väl mer el mindre resignerat. Man bryr sig inte om sin personal....de är ju utbytbara. En av mina kollegor hade varit så trött så hon orkade inte föra ngt samtal ens med sin familj. En annan hade bara suttit och inte orkat företa sig något. Det känns inget vidare då vi har ganska många år kvar till pension. Man undrar hur det ska gå? En har fått problem med sitt hjärta och en annan behöver operera sig för att fungera. Jag har redan varit sk "utbränd" pga av hård belastning....mao höll på att arbeta ihjäl mig. Min kropp blir aldrig mer ok. En av de jag arbetar med har iaf tänkt till lite och haft en veckas ledigt med avkopplande aktivitet. Skall nu iväg en vecka till för det samma. Sedan tänker hon ta en lång semester (+ op som ger lång sjukskrivning). Det är nog hon som tänker bäst och gör det man borde. Tyvärr har inte jag den ekonomiska sitsen. Min andra kompis ska ta en tidig vecka och åka med maken för att bese vackra nejder. Det är hon värd, varenda minut. Själv ska jag ta två sem dagar nästa vecka...för att det är tvunget. Måste ge mig själv ngn dag....utan karensdagsstraff. Det har varit tufft då ngn ganska ofta saknas...pga av sjukdom eller skada. Man blir haltande och måste ta ännu lite mer Det gäller alla och är lika för alla. Jag tror vi alla önskar oss en vinst för att styra upp våra liv och få mer livskvalité. Själv vet jag precis vad jag skulle göra....!! Man får lov att ta till lite drömmar och luftslott ibland för att få det lite mer uthärdligt.
Men......lite sol kommer in. I dag var det en ljuvlig vårdag med sol, fågelkvitter och stor snösmältning. Liten lycka rann till hjärtat! Här och var sticker det upp små skott av de första underbara vårblommorna. I år ska jag ta en semesterdag då träden blommar (o solen skiner) för att bara sätta mig ute och njuuuta. Ta en kopp khavi och en ytterst onödig kalorifull bulle/bakverk, och njuta både på utsida och insida. Jajamen!!
Underhåller mig med inre ljussättning på hallvägg och trappa samt lite textilbyte i sovrummet. Detta ska ju sker....men inte vet jag när. Blir att spara ihop till grejerna....vartefter. Bara tanken förnöjer mig. Man får ta till alla medel att hålla humöret och tankarna uppe....i ljuset. Älskar fortfarande vitt/ljust....som de senaste 20 åren....at least. Det inte tallkottkörteln får ute får jag väl bjuda på inne.
Nu till mailboxen. De tror väl att jag dött eller något åt det hållet.....när jag inte varit inne på mina sidor på så länge. Bara lilla döden....än är jag med....tror jag.
Njut av vårtecknen....livet återvänder!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar