19/9 ..........Att våga ett språng.

I går var det rast i min blogg. Första gången sen jag började (på annat ställe). Var dock hos en kompis och fikade och det var trevligt. Alltid kul att träffa snälla, ödmjuka och kunniga människor. Dagen ägnades annars mest åt funderande, mest över livets vägar. Befann mig verkligen i ´The thinktank´.
Nu är det ny dag och flera tankar har mognat.
Det är dags nu att göra bokslut, lämna sådant som gjort ont, tagit energi och ätit inifrån. Det som går att separera ska bort och det som inte går får distanseras. Vissa saker kommer man att få leva med och de går inte att göra något åt. Det går inte att redigera livet men man kommer till vägskäl och då har man chans att välja. Även om vi har våra öden så har vi också möjlighet att påverka det genom vägval. De kommer då och då i livet. Chansen har kommit och vi får en möjlighet till kursändring. Man får ett "erbjudande" till ett hopp, ett språng. Kanske känner vi oss nöjda och vill stå kvar eller gå rakt fram..men ibland....kan vi vika av åt ena eller andra sidan för att låta oss föras till nya spår, andra möjligheter, nya vyer och marker.
Jag har stått och tittat ett tag, oförmögen att röra mig, blockerad och dränerad....sen kommer något som löser upp och skjuter dig framåt. Något annat tar över din rädsla, din oförmåga och tilltro till dig själv och får dig att orka. Att kunna titta ovanför, från andra perspektiv och du får förmåga att påverka. Livet har flera portar som vi ska gå igenom, somliga svårare än andra. Det är inte alltid någon lätt promenad, ingen asfalterad rak bana. Det är puckelpister, svarta backar, gungfly och svårorienterad terräng men det finns också gyllene ögonblick, stunder av under och öppna vackra platser men fantastisk utsikt. Jag hoppas att jag kommer att finna någon eller något av det sistnämda för jag gör mitt vägval och metala/andliga språng och....det känns faktiskt skönt. Redan så snart känner jag mig lättad och med mer ro, till och med gladare. Varför vet jag inte riktigt, har inte ord för det ännu men antar att jag gjort rätt vägval.
Tack alla ni som funnits där. Ni utan att veta det och ni andra, för att ni är dom ni är. Jag är tacksam över att ni finns!
Nu går livet vidare............