Dubbelt trist och många djupa suckar är dagens leverans av negativ information. Tur att jag ändå är sjuk och mestadels sittande/halvliggande. Min bäste bilmekare ringde och berättade om det underliga felet då bilen bara slocknade och stannade. Usch...vad jag blir trött, drivremmen/kamremmen (säger jag rätt nu? Känner mig tom i huvudet efter beskedet) hade gått av??!! Den var ju bytt efter 7,5oo mil enl papperen. Den har ju bara gått runt 10,000 t mil.
Blir så helvetes trött av allt negativt som snurrar runt hela tiden. Fattar fan inte hur jag ska kunna samla ihop mig med allt. Har fan inte gjort några större dumheter, har försökt vara snäll, vänlig o tillmötesgående i mitt liv. Ställt upp på/för folk, varit givande, aldrig roffat åt mig, tagit mitt ansvar, varit empatisk osv. (Tycker du det låter självgott??...Då kan jag tala om för dig att det är nog en av de sällsynta gånger jag säger något sådant. Titlarna har jag fått av andra människor. Kan andra dagar i ända tala om sin egen skapelses fullständighet så kan jag nå´n gång få viska något). Till vilken nytta??? Det är som att gå i ständig motvind och samtidigt se de som är föreslagna, själviska, uträknande, kalla, egostrateger, självgoda ständigt bli belönade. Börjar känna tröttnad på att vilja vara ´god´. Vem bryr sig?? Funderar på det där med himmel och helvete. Är det inte i helvetet vi egentligen trampar omkring.....där de större o mindra djävlarna ständigt försöker sätta krokben för oss?? De andra är mera deras gelikar och får lite extra skjuts av eldgaffeln. Så förbannat less..........Har gjort min bot och del för detta liv och nästa....vad mer begärs?? Har aldrig fått något gratis, har till stor del fått kämpat för min blotta existens, för rätten att bli behandlad som alla andra, för överlevnad och en daglig normal tillvaro. Det är tröttande, tröttande, tröttande detta eviga motlut.............
Tänker inte sluta med någon positiv liten snutt idag. Livet ÄR orättvist och slår som det vill. Det liksom suger ur en energi och man kan inte vara energitillverkare hur länge som helst. Leker inte offerfigur utan har fog för mina ord. Vad är det som skulle kunna få myntet att vända?? Vad är det som kan få skeppet att vända osv...alla slags metaforer. Man blir stark av motgångar säger en del. Vilka säger så? De som haft en massa eller de som knappt mött några? Ensam är stark sägs det också. Vilken ensam med ett lass på ryggen säger så? Man blir inte lyckligare för att man har pengar. Vilka säger så? De som har eller de som inte har. Kan säga att jag inte tror mycket på detta. Man lär sig av motgångar för att man m å s t e. Man lär sig strategier för att överleva....det handlar mer om överlevnadsinstinkt och senare om ansvar för sitt/sina barn (andra). Varför skulle den ensamme vara starkare?? Den har ingen annan än sig själv...återigen överlevnadsinstinkten....som är så stark i oss. Du måste göra det själv för det är ingen annan som gör det åt dig, så enkel är sanningen. Pengarna då. De som har uttrycker sig så ibland men sällan den som inte har. Den som inte har vet hur svårt det är att få penningen att räcka (de som ingen har....än mer). Hur lösningar efter lösningar måste prövas, reomorganiseras...omplaneras för att hitta minsta hål. Den ständiga dagliga kampen (för livet bröd....säger den religiöse...låter lite mer stoiskt då) och också den ständiga dagliga kampen för att få/ha en plats i dagens samhälle. Jo, hävdar jag...man blir lyckligare av mer pengar. Så pass mycket mer så att du inte behöver gå och oroa dig var dag, ha en brännande eld i magen av oro. Så mycket så att det ger dig en trygghet....den basala nödvändighetens trygghet. Den sociala nödvändighetens trygghet (misstolka inte det sista. Det handlar inte om modekläder utan om bostad, sjukvård, tandvård, skola mm). Klasskampen fortsätter på alla nivåer (som alltid) men den har bara tagit sig andra uttryck. Skulle mer vilja säga den mänskliga sociala kampen fortsätter alltjämt , för att få plats i gruppen...klanen.
Har nog gjort ett riktigt djupdyk nu och krälar i ´the black moddhole´. Det är bara som att det inte får bli bra...för bra eller ´för´lyckat ngt. Börjar resignera....känner att jag bara vill lägga ner....men piskan viner......måste arbeta...pengar till hyra, räkningar. Vill hoppa av, vill inte åka med det här nattåget....i tunneln. Vet inte om jag tycker livet är värt hela den här anstängningen...hela tiden....detta fokus...detta ´program´. Inte nu i stunden iaf. Hoppas kunna hämta lite kraft nu när naturen ska/kommer att vara som vackrast....behöver endå lite ´strålningsvärme´för min frusna lekamen. Man blir frusen på två sidor i denna värld. Den jordliga.......vad vet man om den? Har några goda vänner, min dotter o två små som får stå för den biten....i övrigt vet jag inte om jag tror på den så mycket längre. Finns den längre...den riktiga? Vad de nämnda beträffar vet jag att de har de egenskaperna men de är också prövade....på sina vis....mer eller mindre. Är det ett gemensamt syndrom...pris...offer? Tacksam i djupet av mitt hjärta för att de existerar och gör lite motvikt i balansens skål!! De ska väga lika lätt som fjädern i sanningens vågskål (osiris) och få sin belöning....önskar jag dem.
Usch, nu har jag droppat av mig sorgens och besvikelsens färg i verbala penseldrag. Mitt pyshål. Här kan jag skriva (tala) som jag vill utan tillrättaviselser, skändningar, kränkningar eller andra uppläxande översittarfasoner. Och.....om någon försöker....tänker jag skita fullständigt i det. Det här är min gate...min eg
en tänkargata ut i det enorma universum, där vi får plats....... alla!!! Thinkersgate har ingen ände. Tanken färdas med en hastighet som är omätbar. Tankar virvlar som stjärnstoft och bildar sina egna gator. Alla tänkare skapar den och är en stor universell kraft. Dina tankar är dina egna och ingen kan någonsin erövra dem utan ditt medgivande. Dina tankar är det friaste du äger och ditt sanna jag. Välkommen du tänkare!!
